jag är våldtagen
Och jag har valt det själv.
För några veckor sedan kom boken om mig och min familj. Jag måste säga at författaren arbetade snabbt. Vi är maskerade, både vad avser namn och plats: Vi är placerade på Skånelaholms Slott i Sigtuna. Ingen dum placering, men ändå en bit från den geografiska sanningen.
Och han har skarvat så det räcker till.
Det är en sak jag inte riktigt kan med i handlingen - jag framstår som så jäkla neurotisk och min storebror så cooool.
men beskrivningen av min far är riktigt, riktigt träffsäker. Obehaglig!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185807230
För några veckor sedan kom boken om mig och min familj. Jag måste säga at författaren arbetade snabbt. Vi är maskerade, både vad avser namn och plats: Vi är placerade på Skånelaholms Slott i Sigtuna. Ingen dum placering, men ändå en bit från den geografiska sanningen.
Och han har skarvat så det räcker till.
Det är en sak jag inte riktigt kan med i handlingen - jag framstår som så jäkla neurotisk och min storebror så cooool.
men beskrivningen av min far är riktigt, riktigt träffsäker. Obehaglig!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185807230
Reklamlag - åsiktslag?
Kan man ha förklenande åsikter om en lag mot sexistisk reklam utan att uppfattas som sexistisk? Kan man oroa sig för att nästa steg blir en lagstiftning om politiskt korrekta åsikter?
Kan man protestera mot att snart sagt alla skrymslen och vrår i samhället är övervakade av storebror utan att bli misstänkt för att inte ha rent mjöl i påsen? Kan man oroa sig över att demokratin har blivit sin egen fiende utan att bli beskylld för att vara antidemokratisk?
Vi har länge levt i vår egen trygga värld här på godset, fjärran från normala vardagliga problem. När andra har diskuterat politik och bensinpriser så har vi diskuterat etikettsfrågor (och för all del godsets ständigt anfrätta solvens). Vi har haft mycket egna problem att stå i men också det har alltid har varit en inte bara skyddad värld, utan också en avståndstagande sådan. kanske rent av medvetet avståndstagande från den fula, billiga och plumpa världen utanför. Enligt min fars definition.
Men häromdagen slog det mig när jag lyssnade på radio att vi i sanning har flyttat långt bort från den individuella frihet som demokrati, yttrandefrihet och ekonomiskt trygghet skulle borga för. Min far ondgjorde sig alltid över att samhället skulle detaljreglera människors liv. Men det var inte kontrollen han protesterade emot utan att "arbetsslöa skulle försörjas av honom" och hans möjligheter att skattefuska från tid till annan genomskådades; det var vad han kallade att människors handingsfrihet begränsades. Han gjorde det utifrån en grundmurat kungsblå-brun-borgerlig synvinkel. Han var egentligen för ordning och reda, liksom jag.
Men de senaste 18 månaderna... Det som händer nu handlar inte längre om att samhället styr och ställer. Det handlar om ett samhälle som försöker bryta sig in i vårt privatliv, kartlägga vår arvsmassa, påverka våra tankar och värderingar.
Kan man kritisera utvecklingen utan att vara anarkist?
För övrigt sköt jag en stor gris igår. Och då talar jag inte om bonden på andra sidan vägen.
Månsken, mycket majsbröd. Smack i bogen!
spysjuk
redan...
Nu har holländarna kommit
Det tog sin tid i år, men nu är de här igen.
Vi hade några stackars entusiaster redan i november som vi fick fiska upp, men nu bär isen på allvar och som mest har vi haft 25 utlandsregistrerade bilar här.
(De åker 2-300 mil bara för att åka isjakt på vår sjö. Man kan undra om ingen jobbar nuförtiden...)
Ryktet om vår gårdsförsäljning har spritt sig och vi har (återigen) tomma lager.
Holländare är antingen ett väldigt lättpåverkat folk eller så är de... något annat. De envisas med att bara skratta "ja-ja" till svar när jag påstår att det faktiskt inte innehåller någonting annat än tobak.
Det värsta är att postiljonen har kommit tillbaka och börjat se tecken i isen...
Det var väl en sak att tolka tecken i veteåkrarna som utomjordisk kontakt, men holländarnas skridskoskär i isen är väl ändå över måttan underligt och hallucigent. Jag tror förresten att det är han som har lurat i holländarna att det är kemikalier i snuset.
Postiljonen blev eld och lågor över pratet om marschallerna till julfesten, så nu har han gått runt i dagar och pratat om att det ska möjliggöra en kontakt med parallella världar...
Som sagt var, jobbar ingen nuförtiden?
Men det kommer fler holländare än så. Till jul kommer Japp och de andra i jaktlaget tillbaka för att smyga på rådjur och vildsvin igen. Jag är rädd för att de till slut kommer att inse att det inte finns vildsvin här. Den jättegrisen de sköt förra året var inget annat än en förrymd och förvirrad sate.
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
Vi hade några stackars entusiaster redan i november som vi fick fiska upp, men nu bär isen på allvar och som mest har vi haft 25 utlandsregistrerade bilar här.
(De åker 2-300 mil bara för att åka isjakt på vår sjö. Man kan undra om ingen jobbar nuförtiden...)
Ryktet om vår gårdsförsäljning har spritt sig och vi har (återigen) tomma lager.
Holländare är antingen ett väldigt lättpåverkat folk eller så är de... något annat. De envisas med att bara skratta "ja-ja" till svar när jag påstår att det faktiskt inte innehåller någonting annat än tobak.
Det värsta är att postiljonen har kommit tillbaka och börjat se tecken i isen...
Det var väl en sak att tolka tecken i veteåkrarna som utomjordisk kontakt, men holländarnas skridskoskär i isen är väl ändå över måttan underligt och hallucigent. Jag tror förresten att det är han som har lurat i holländarna att det är kemikalier i snuset.
Postiljonen blev eld och lågor över pratet om marschallerna till julfesten, så nu har han gått runt i dagar och pratat om att det ska möjliggöra en kontakt med parallella världar...
Som sagt var, jobbar ingen nuförtiden?
Men det kommer fler holländare än så. Till jul kommer Japp och de andra i jaktlaget tillbaka för att smyga på rådjur och vildsvin igen. Jag är rädd för att de till slut kommer att inse att det inte finns vildsvin här. Den jättegrisen de sköt förra året var inget annat än en förrymd och förvirrad sate.
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
En protest mot julbelysningen
I år ska jag göra någonting alldeles speciellt. Något spektakulärt som jag drömt om, något som bara varar i sex-sju timmar för att sedan försvinna. Det förändrar ingenting, det är inte produktivt. För cynikern är det bortkastade pengar. Ganska mycket, bör det tilläggas.
Förra julen drömde jag om att placera marschaller längs med hela allén, från slottet ut till landsvägen vid kyrkan. Vi talar om en sträcka på 1,4 kilometer. Jag har räknat och stegat... och inhandlat 300 marschaller. Hela sekten återsamlas till jul och några av Sebastians polare ställer upp. Totalt är vi nio personer som ska tända 300 marschaller. Sedan ska vi dricka jul och därefter gå genom allén och njuta.
Jag vet inte om det blir en njutning, inte ens om det går att få eld på så många. Jag betraktar det som en installation. En god anledning att bjuda in vänner och ha en julfest.
Hoppas att det inte blir blåsigt.
Eller så kan man se det som en protest mot folket borta i ghettot, alla de som smäller upp en blinkande ren bredvid brevlådan eller hänger elektrifierade kransar (levererade färdiga med ljusen i plastkransarna) och därmed skaffat i deras tycke nödvändiga attribut för att betrakta julefriden som komplett innan de hastar vidare till affären för att panik- och ryggradsmässigt köpa alla de julklappar som barnen kräver.
Jag inser att jag tillhör en utdöende sort. När jag var liten var min julklappslista ett uttryck för from förhoppning. det var aldrig tal om att jag SKULLE ha allt som stod där. Men när ingen längre bryr sig om sin familj - jag menar bryr sig om så där på riktigt så att man prioriterar gemenskap före materiella ting - så blir det förmodligen naturligt att köpa allt som står på julklappslistan.
En morgon förra helgen såg jag en förälder som kom dragande på sitt barn i pulka (över vår hage naturligtvis...). Det är väl okej att dra sitt barn i pulka. Problemet var bara att det inte var någon snö. Det var ett sprött lager rimfrost efter en kall natt. Men om barnet ville åka pulka måste barnet få åka pulka.
Fast å andra sidan: vi fick varken julklappar eller nära gemenskap.
Det ska vi rätta till när vi samlar sekten till ett julfirande med 300 marschaller.
Hoppas att inte Luftfartsverket får fnatt.
Adams julsång med Jussi
(som faktiskt heter "Adams julsång" och inget annat)
Förra julen drömde jag om att placera marschaller längs med hela allén, från slottet ut till landsvägen vid kyrkan. Vi talar om en sträcka på 1,4 kilometer. Jag har räknat och stegat... och inhandlat 300 marschaller. Hela sekten återsamlas till jul och några av Sebastians polare ställer upp. Totalt är vi nio personer som ska tända 300 marschaller. Sedan ska vi dricka jul och därefter gå genom allén och njuta.
Jag vet inte om det blir en njutning, inte ens om det går att få eld på så många. Jag betraktar det som en installation. En god anledning att bjuda in vänner och ha en julfest.
Hoppas att det inte blir blåsigt.
Eller så kan man se det som en protest mot folket borta i ghettot, alla de som smäller upp en blinkande ren bredvid brevlådan eller hänger elektrifierade kransar (levererade färdiga med ljusen i plastkransarna) och därmed skaffat i deras tycke nödvändiga attribut för att betrakta julefriden som komplett innan de hastar vidare till affären för att panik- och ryggradsmässigt köpa alla de julklappar som barnen kräver.
Jag inser att jag tillhör en utdöende sort. När jag var liten var min julklappslista ett uttryck för from förhoppning. det var aldrig tal om att jag SKULLE ha allt som stod där. Men när ingen längre bryr sig om sin familj - jag menar bryr sig om så där på riktigt så att man prioriterar gemenskap före materiella ting - så blir det förmodligen naturligt att köpa allt som står på julklappslistan.
En morgon förra helgen såg jag en förälder som kom dragande på sitt barn i pulka (över vår hage naturligtvis...). Det är väl okej att dra sitt barn i pulka. Problemet var bara att det inte var någon snö. Det var ett sprött lager rimfrost efter en kall natt. Men om barnet ville åka pulka måste barnet få åka pulka.
Fast å andra sidan: vi fick varken julklappar eller nära gemenskap.
Det ska vi rätta till när vi samlar sekten till ett julfirande med 300 marschaller.
Hoppas att inte Luftfartsverket får fnatt.
Adams julsång med Jussi
(som faktiskt heter "Adams julsång" och inget annat)
Över/under i julklapp?
Jag tänkte köpa mig en julklapp åt mig själv i år. Det har gått ganska bra... riktigt bra om man får skryta. Vi drar in goda summor på snuset och i år hade min bror och jag tänkt att unna oss varsin julklapp. Finessen är att vi inte ger något till varandra utan vi ger varandra konsumtionsutrymme.
Själv tänkte jag mig köpa en ny hagelbössa men har just gjort en chockerande upptäckt: en bra och stålhagelgodkänd s/s går loss på 35.ooo kronor.
35 tusenlappar!
Eller så måste jag köpa en över/under. Men där går gränsen. Jag köper ingen bock. Det är vulgärt.
Det är vulgärt som inget annat, bara automat är värre. Och ändå har det blivit comme il faut. Själv kan jag inte tänka mig något annat än sida/sida.
Det är miljövännernas fel. De har vulgäriserat jakten och nu ska vartenda socialfall ut och jaga med sina kamouflagefärgade kläder och bakelitstockar.
Miljörörelsen är den moderna tidens väckelserörelse, komplett med arvssynd (miljöskuld) och krav på blind tro.
Själv tänkte jag mig köpa en ny hagelbössa men har just gjort en chockerande upptäckt: en bra och stålhagelgodkänd s/s går loss på 35.ooo kronor.
35 tusenlappar!
Eller så måste jag köpa en över/under. Men där går gränsen. Jag köper ingen bock. Det är vulgärt.
Det är vulgärt som inget annat, bara automat är värre. Och ändå har det blivit comme il faut. Själv kan jag inte tänka mig något annat än sida/sida.
Det är miljövännernas fel. De har vulgäriserat jakten och nu ska vartenda socialfall ut och jaga med sina kamouflagefärgade kläder och bakelitstockar.
Miljörörelsen är den moderna tidens väckelserörelse, komplett med arvssynd (miljöskuld) och krav på blind tro.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/adel
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/samhälle
http://bloggar.se/om/ekologi
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
Andra julen utan mamma och pappa närmar sig
Mer än ett år har gått.
Den andra julen närmar sig. Det är svårt att känslomässigt stänga av banden, att glömma och bli kall.
Riktigt fri blir man aldrig och det behöver man kanske heller aldrig bli. Man behöver bara gå vidare. Kan man förlika sig med hur saker och ting är så kan man gå vidare. Minns allt, glömmer inget men lever sitt eget liv. Just det att leva sitt eget liv är vad livet förmodligen handlar om.
Och så är det. Man får glädja sig åt andra saker som en alldeles sällsynt lyckad ripjakt, en kapital hjort och ett antal dovdjur. För att inte tala om att jag har fått världens bästa knep för att locka in gris. Det är ett oanat knep som är helt hysteriskt bra. Och enkelt. Och vildsvinen kommer galopperande som galningar.
JAKT SLOTT ADEL FAMILJ ENSAMHET
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
Den andra julen närmar sig. Det är svårt att känslomässigt stänga av banden, att glömma och bli kall.
Riktigt fri blir man aldrig och det behöver man kanske heller aldrig bli. Man behöver bara gå vidare. Kan man förlika sig med hur saker och ting är så kan man gå vidare. Minns allt, glömmer inget men lever sitt eget liv. Just det att leva sitt eget liv är vad livet förmodligen handlar om.
Och så är det. Man får glädja sig åt andra saker som en alldeles sällsynt lyckad ripjakt, en kapital hjort och ett antal dovdjur. För att inte tala om att jag har fått världens bästa knep för att locka in gris. Det är ett oanat knep som är helt hysteriskt bra. Och enkelt. Och vildsvinen kommer galopperande som galningar.
JAKT SLOTT ADEL FAMILJ ENSAMHET
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
En get och två kid!
Visst, jag är en dålig jägare. Eller så hade jag en dålig hund med mig. Eller både och...
Jag kunde svära på att det var ett smaldjur som kikade fram. För säkerhets skull väntade jag till hon hade kommit långt ut ur snåren innan det small. kort efter, kanske bara fem sekunder kommer två förvirrade kid tultande ut ur skogen. Lyckligtvis sprang de mot mig - varför förstår jag inte - men antagligen var de så skrämda av skottet att de sökte sig åt geten. Lyckligtvis för mig vill säga... Och lyckligtvis har jag för vana att alltid och omedelbart ladda bössan med två fräscha hagelpatroner.
Sebastian gav mig delvis rätt efteråt. Det var en lite get. Förbluffande liten för att ha burit två kid. Eller så var det ett smaldjur som adopterat de två.
Så har det varit här på godset emellanåt. Det är inte alltid blodslinjerna varit intakta, men alla låtsas som om det alltid varit så.
Snart är det dags för årets första ripa.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
Jag kunde svära på att det var ett smaldjur som kikade fram. För säkerhets skull väntade jag till hon hade kommit långt ut ur snåren innan det small. kort efter, kanske bara fem sekunder kommer två förvirrade kid tultande ut ur skogen. Lyckligtvis sprang de mot mig - varför förstår jag inte - men antagligen var de så skrämda av skottet att de sökte sig åt geten. Lyckligtvis för mig vill säga... Och lyckligtvis har jag för vana att alltid och omedelbart ladda bössan med två fräscha hagelpatroner.
Sebastian gav mig delvis rätt efteråt. Det var en lite get. Förbluffande liten för att ha burit två kid. Eller så var det ett smaldjur som adopterat de två.
Så har det varit här på godset emellanåt. Det är inte alltid blodslinjerna varit intakta, men alla låtsas som om det alltid varit så.
Snart är det dags för årets första ripa.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
Ragnarrök - pappa förstod aldrig Wagner
Igår kväll var jag på Ragnarrök på Operan. Dalayman var lika fantastisk och lysande som hon alltid varit.
Jag mindes första gången jag var på Operan. Med skräck.
Jag var 8 eller 9 år och vi skulle gå på Ragnarrök nere i Bayreuth. Min mor försökte säga att det kanske inte var någon lysande idé med tanke på föreställningens längd, att Wagner kanske inte var den bästa operaintroduktionen för barn och att just Ragnarrök kanske inte var den bästa Wagnerintroduktionen...
Min far svarade då: "Det finns ingen genväg till Wagner".
Det blev ett mantra för mig genom min enfaldiga, romantiska och förljugna barndom. "Det finns ingen genväg till Wagner".
Men det finns det. Min far tog den.
Han förstod aldrig handlingen i Ringensviten. Han tjusades av handlingens yttre skepnad, av gudarna och halvgudarna, om kampen mellan gott och ont och den romantiska bilden av ödet. Men han förstod aldrig budskapet. Efter att jag såg Rhenguldet i våras insåg jag hur det ligger till. Hur lumpna, hlgfärdiga, giriga och föga gudalika gudarna var i handlingen. Och hur lika vår familj de var. Giriga och burdusa men med en fin yta.
Efter gårdagskvällens Ragnarrök med Dalaymans skakande magnifika Brünnhilde fullbordades också min självbild, bilden av min familj. När Brünnhilde gråtande besjunger Siefried och samtidigt bannar honom för hans otrohet var det som att kliva rakt in i min egen familj. Lumpet och förljuget.
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Andjakten är igång
Åtta gräsänder och en kanadagås blev premiärfacit. Sebastian lyckades fälla en av dem. Det verkar som att han äntligen börjar förstå glädjen med jakt.
Vi följde upp det i söndags med nio till och närpolisen var med och gjorde bra ifrån sig.
Förra helgen tog vi två råbockar. Den ena stal äpplen bakom stallet och fick sona med sitt liv. Den andra sprättade runt fårhagen och kastade lystna blickar åt de bräkande varelserna.
Förr var det alltid rådjursjakten som lockade mest. Visst är en rådjurssadel underbart gott, men frågan är om inte sjöfågeljakten är den roligaste. Vi har en ny hund, ingen mindre än Göran - närpolisens egen byracka. Den har visat sig ha oanade talanger för fågeljakt... liksom närpolisen själv.
Säsongen har börjat bra. Jag har redan fyra veckors uppbokad av utländska jaktgäster.
Vi höll det traditionella kräftfisket för några veckor sedan. Jag och Sebastian tyckte att det skulle vara roligt att göra det för våra nya vänner - fars tidigare ovänner. Det märkliga var att alla var så glada och nöjda. Framåt småtimmarna blev det extra roligt när närpolisen hämtade sin tjänstepistol. Roligt för alla utom Thomas, som fick sätta livet till. Men vad fanken, vill man avliva och slakta ett av sina egna får mitt i varm augustinatt så får man göra det. Det sa i alla fall närpolisen.
Den 18 augusti kom hösten. Det var inte så att vädret blev dåligt, tvärtom. Det blev hög luft. Plötsligt på lördagsmorgonen var luften kristallklar, solens strålar reflekterades skarpt mot huset, träden och vattnet. Det var varmt men samtidigt ändå kallt. Jag älskar den dagen och brukar utgå från bockpremiären. I år kom den två dagar efter.
Nu däremot har hösten kommit på allvar. Himlen skiftar i olika nyanser av grått. Molnen far fram i oroligt tempo och vinden piskar löven i träden. Från ingenstans kommer hårda regndroppar för att försvinna lika fort. Naturen är orolig. växterna vajar och ojar sig. djuren går längre in i skogen. De vet nog vid det här laget att ingen snart går säker. Det är nu vi ska skörda, konsumera den ränta naturen ger oss.
Och en bekännelse är på sin plats: jag har gjort något mycket, mycket hemskt. Det är vulgärt, förkastligt och fruktansvärt... eller var det i mitt förra liv. Nu skrattar jag mest åt det.
Jag har köpt en ansiktsmask med kamouflagemönster.
Vulgärt? Yes, men fan så effektivt när man jagar änder.
Jag är beredd att ompröva hela mitt tidigare liv, allt det som mina förfäder stått för.
Jag funderar på att göra mig av med min gamla sida/sida och köpa en bock.
Vi följde upp det i söndags med nio till och närpolisen var med och gjorde bra ifrån sig.
Förra helgen tog vi två råbockar. Den ena stal äpplen bakom stallet och fick sona med sitt liv. Den andra sprättade runt fårhagen och kastade lystna blickar åt de bräkande varelserna.
Förr var det alltid rådjursjakten som lockade mest. Visst är en rådjurssadel underbart gott, men frågan är om inte sjöfågeljakten är den roligaste. Vi har en ny hund, ingen mindre än Göran - närpolisens egen byracka. Den har visat sig ha oanade talanger för fågeljakt... liksom närpolisen själv.
Säsongen har börjat bra. Jag har redan fyra veckors uppbokad av utländska jaktgäster.
Vi höll det traditionella kräftfisket för några veckor sedan. Jag och Sebastian tyckte att det skulle vara roligt att göra det för våra nya vänner - fars tidigare ovänner. Det märkliga var att alla var så glada och nöjda. Framåt småtimmarna blev det extra roligt när närpolisen hämtade sin tjänstepistol. Roligt för alla utom Thomas, som fick sätta livet till. Men vad fanken, vill man avliva och slakta ett av sina egna får mitt i varm augustinatt så får man göra det. Det sa i alla fall närpolisen.
Den 18 augusti kom hösten. Det var inte så att vädret blev dåligt, tvärtom. Det blev hög luft. Plötsligt på lördagsmorgonen var luften kristallklar, solens strålar reflekterades skarpt mot huset, träden och vattnet. Det var varmt men samtidigt ändå kallt. Jag älskar den dagen och brukar utgå från bockpremiären. I år kom den två dagar efter.
Nu däremot har hösten kommit på allvar. Himlen skiftar i olika nyanser av grått. Molnen far fram i oroligt tempo och vinden piskar löven i träden. Från ingenstans kommer hårda regndroppar för att försvinna lika fort. Naturen är orolig. växterna vajar och ojar sig. djuren går längre in i skogen. De vet nog vid det här laget att ingen snart går säker. Det är nu vi ska skörda, konsumera den ränta naturen ger oss.
Och en bekännelse är på sin plats: jag har gjort något mycket, mycket hemskt. Det är vulgärt, förkastligt och fruktansvärt... eller var det i mitt förra liv. Nu skrattar jag mest åt det.
Jag har köpt en ansiktsmask med kamouflagemönster.
Vulgärt? Yes, men fan så effektivt när man jagar änder.
Jag är beredd att ompröva hela mitt tidigare liv, allt det som mina förfäder stått för.
Jag funderar på att göra mig av med min gamla sida/sida och köpa en bock.
Föräldralös men lycklig
Det har nu snart gått ett år sedan mor och far reste på semester. Semestern blev mer än en semester och de blev kvar - troligen för gott. I alla fall har vi inte sett till dem sedan dess. Vi har inte hört någonting av dem förutom ett enda vykort som vi fick kort efter att de åkte.
Jag har oroat mig mycket sedan dess. Oroat mig för pengarna, för slottet och för vad som har hänt mina föräldrar. Jag har också burit den där obehagliga och diffust gnagande oron för... allt eller inget. Stundtals har jag bara varit diffust orolig av inget bättre skäl än för hur jag själv ska klara mig.
det visade sig att det gick att rädda ekonomin. Men det var jobbigt inför julen. När julen väl kom och våra underbara vänner i sekten förgyllde vår jul insåg jag att även en jul utan den biologiska familjen är fullt möjlig. Den biologiska... fastän vi inte är en biologisk familj så betraktar jag oss ändå som en sådan. Miljön är uppenbarligen starkare än arvet, blodet är inte tjockare än vatten. Och vattnet virvlar i lekfullt flyktiga strömmar i vår damm på ett sätt som vår ätts blod aldrig virvlat. Aldrig lekfullt, aldrig på måfå och framför allt aldrig lustfyllt.
När våren kom insåg jag till slut att ätten, familjen och fädernesgodset trots allt bara är luft. det enda verkliga här i världen är jaget och nuet. Allt det som jag har förnekat och förnekats genom generationers indoktrinering stod plötsligt klart framför mig. Mina vänner, min sekt, min bror som inte är min bror liksom slottet och parken är en del av jaget och nuet. Det är jag som lever och jag lever i nuet. För första gången!
Just nu sitter jag och njuter av nuet och att jaget får njuta av nuet. Norrhimlen är ljus, parken är mörk och fåren slumrar undar ekarna. Det är varmt och skönt. Det är sommar. Det finns inga plikter, bara ett starkt flödande liv som väntar på att få omfamna och omfamnas.
Jag har känt mig besynnerligt gammal under hela min barndom och ungdom. Först nu, när jag nyligen fyllt 19, känner jag mig nyfödd. Jag har blivit en barnslig och impulsiv njutningsmänniska. Jag behöver inte längre byta om till middagen, jag måste inte ha matchande näsduk och slips när jag fiskar. Jag måste inte värna om vårt dos och slott. Det blir som det blir, och tänk så mycket roligare det har blivit.
Det är kanske en skam att säga det, men jag önskar att mor och far aldrig mer kommer hem. Jag reder mig bra utan dem och jag är lycklig.
Jag köpte ett par jeans i förra veckan. Jag har aldrig tidigare ägt sådana. De är bra. Skitbra!
Jag red för första gången i jeans. Så fruktansvärt vulgärt tycker du förmodligen. Men vet du, det skiter jag i.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA HÄST
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Jag har oroat mig mycket sedan dess. Oroat mig för pengarna, för slottet och för vad som har hänt mina föräldrar. Jag har också burit den där obehagliga och diffust gnagande oron för... allt eller inget. Stundtals har jag bara varit diffust orolig av inget bättre skäl än för hur jag själv ska klara mig.
det visade sig att det gick att rädda ekonomin. Men det var jobbigt inför julen. När julen väl kom och våra underbara vänner i sekten förgyllde vår jul insåg jag att även en jul utan den biologiska familjen är fullt möjlig. Den biologiska... fastän vi inte är en biologisk familj så betraktar jag oss ändå som en sådan. Miljön är uppenbarligen starkare än arvet, blodet är inte tjockare än vatten. Och vattnet virvlar i lekfullt flyktiga strömmar i vår damm på ett sätt som vår ätts blod aldrig virvlat. Aldrig lekfullt, aldrig på måfå och framför allt aldrig lustfyllt.
När våren kom insåg jag till slut att ätten, familjen och fädernesgodset trots allt bara är luft. det enda verkliga här i världen är jaget och nuet. Allt det som jag har förnekat och förnekats genom generationers indoktrinering stod plötsligt klart framför mig. Mina vänner, min sekt, min bror som inte är min bror liksom slottet och parken är en del av jaget och nuet. Det är jag som lever och jag lever i nuet. För första gången!
Just nu sitter jag och njuter av nuet och att jaget får njuta av nuet. Norrhimlen är ljus, parken är mörk och fåren slumrar undar ekarna. Det är varmt och skönt. Det är sommar. Det finns inga plikter, bara ett starkt flödande liv som väntar på att få omfamna och omfamnas.
Jag har känt mig besynnerligt gammal under hela min barndom och ungdom. Först nu, när jag nyligen fyllt 19, känner jag mig nyfödd. Jag har blivit en barnslig och impulsiv njutningsmänniska. Jag behöver inte längre byta om till middagen, jag måste inte ha matchande näsduk och slips när jag fiskar. Jag måste inte värna om vårt dos och slott. Det blir som det blir, och tänk så mycket roligare det har blivit.
Det är kanske en skam att säga det, men jag önskar att mor och far aldrig mer kommer hem. Jag reder mig bra utan dem och jag är lycklig.
Jag köpte ett par jeans i förra veckan. Jag har aldrig tidigare ägt sådana. De är bra. Skitbra!
Jag red för första gången i jeans. Så fruktansvärt vulgärt tycker du förmodligen. Men vet du, det skiter jag i.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA HÄST
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Sommar, snus och konfirmander
Vi har precis skördat den första omgången av våra specialingredienser till vårt snus. För en månad sedan var den sista snusdosan från förra årets säsong slut. Vi, jag och Sebasitan, hittad en ämlig liten nipperask längst in i kylhuset som vi delade på.
Sedan var det en månads oroligt väntande på att få fram bra kvalitet så att vi kunde blanda nytt. Gud ska veta att det var en lång väntan. Men nu har vi den på plats. Och redan hälften är sålt till konfirmationslägret som ska hållas i vår sjöstuga i sommar. Fan trot, men vi har till och med lyckats komma överens med prästen.
Mauritzbergs slott... såg en reklamlänk under mitt inlägg om hur man kan gifta sig där å sånt. Adligt horeri är vad det är.
Sedan var det en månads oroligt väntande på att få fram bra kvalitet så att vi kunde blanda nytt. Gud ska veta att det var en lång väntan. Men nu har vi den på plats. Och redan hälften är sålt till konfirmationslägret som ska hållas i vår sjöstuga i sommar. Fan trot, men vi har till och med lyckats komma överens med prästen.
Mauritzbergs slott... såg en reklamlänk under mitt inlägg om hur man kan gifta sig där å sånt. Adligt horeri är vad det är.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA HUND
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Snart skjuter jag hundarna
I helgen gjorde jag något som jag länge velat göra, men inte vågat. Nu vågade jag. Äntligen.
Jag lade ut preparerad kötftfärs i parken. Preparerad med en överdos laxermedel.
Jag är helt enkelt trött på alla dessa hundägare som inte bara envisas med att släppa sina hundar så att de driver vilt, utan dessutom måste göra det så nära oss att de ofelbart kommer in i vår park i sin olagliga lustjakt på rådjurskid, harar och fasaner.
Att säga till hundägarna ger ju ingen som helst effekt.
"Men lilla Fido är så snäll", får jag höra då och då.
När jag påpekar att de gör sig skyldiga till grovt jaktbrott - hundägaren alltså - och att jag har rätt att skjuta hunden, så brukar de hota med att polisanmäla mig för olaga hot.
Jag har också hört att jag är omänsklig. Inte för att jag vet hur man är omänsklig mot något som per definition inte är mänskligt, men en riktig flåbuse anses jag vara bara för att jag håller på lagen och min rätt.
Man tar sig för pannan. Egentligen borde man skjuta hundägaren och skona den stackars hunden från sådana idioter till ägare.
Men det är nog ett litet väl drastiskt steg att ta. Jag börjar med laxermedel. Det kan vara en bra första lektion. Med tanke på hundägarnas fäaktiga attityd skulle jag inte bli förvånad om de själva smakar en bit. Gratis är gott, resonerar vissa. Andras trädgårdar är alltid bättre rastgårdar.
Jag lade ut preparerad kötftfärs i parken. Preparerad med en överdos laxermedel.
Jag är helt enkelt trött på alla dessa hundägare som inte bara envisas med att släppa sina hundar så att de driver vilt, utan dessutom måste göra det så nära oss att de ofelbart kommer in i vår park i sin olagliga lustjakt på rådjurskid, harar och fasaner.
Att säga till hundägarna ger ju ingen som helst effekt.
"Men lilla Fido är så snäll", får jag höra då och då.
När jag påpekar att de gör sig skyldiga till grovt jaktbrott - hundägaren alltså - och att jag har rätt att skjuta hunden, så brukar de hota med att polisanmäla mig för olaga hot.
Jag har också hört att jag är omänsklig. Inte för att jag vet hur man är omänsklig mot något som per definition inte är mänskligt, men en riktig flåbuse anses jag vara bara för att jag håller på lagen och min rätt.
Man tar sig för pannan. Egentligen borde man skjuta hundägaren och skona den stackars hunden från sådana idioter till ägare.
Men det är nog ett litet väl drastiskt steg att ta. Jag börjar med laxermedel. Det kan vara en bra första lektion. Med tanke på hundägarnas fäaktiga attityd skulle jag inte bli förvånad om de själva smakar en bit. Gratis är gott, resonerar vissa. Andras trädgårdar är alltid bättre rastgårdar.
Ju mer jag tänker på det, desto mer rimligt är det att skjuta hundarna. Som hundägare har man ju trots allt ett strikt ansvar och de får svårt att bevisa att jag inte sköt i nödvärn. vad ska de säga när jag påstår att hunden drev vilt på min mark och som en sann viltvårdare tvingades jag skjuta hunden när den blev aggressiv mot mig.
Om jag inte gör det kommer jag snart inte att ha något vilt kvar att skjuta i höst.
Dessutom undrar jag varför det är så mycket ensamstående kvinnor som skaffar stora hundar. Lite sjukt är det nog.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA HUND
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Sebastian lever och mår bra
Det var ungefär som med Snusmumriken.
Våren kom och Sebastian gick. "En oöverstiglig oro, en lust, för att inte säga drift" drev honom att bara ge sig i väg. Det sa han i alla fall själv. han vet inte riktigt var han har varit, hur länge eller varför. Han var bara tvungen att bryta upp. Säger han.
Jag hörde i morse av Margareta at han hade skymtats i YYY-dal och att han har tillbringat merparten av veckan hemma hos någon kvinna i YYY-dal. Ålder? Vet inte. sannolikt fanns det någon äkta karl som var iväg på affärsresa, eller vart de nu åker iväg någonstans.
Våren kom och Sebastian gick. "En oöverstiglig oro, en lust, för att inte säga drift" drev honom att bara ge sig i väg. Det sa han i alla fall själv. han vet inte riktigt var han har varit, hur länge eller varför. Han var bara tvungen att bryta upp. Säger han.
Jag hörde i morse av Margareta at han hade skymtats i YYY-dal och att han har tillbringat merparten av veckan hemma hos någon kvinna i YYY-dal. Ålder? Vet inte. sannolikt fanns det någon äkta karl som var iväg på affärsresa, eller vart de nu åker iväg någonstans.
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Quo vadis?
Har inte hört något av Sebastian på en vecka. Det känns olustigt. Först mamma och pappa...
Även om han brukar vara ute och dra, ungefär som Snusmumriken, brukar det inte vara i vecka.
Jag tror att jag ska gifta mig snart. nästa vår, typ.
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Idag blev jag prostituerad
"Hade jag tyckt om att vara intim med främmande människor så hade jag blivit prostituerad."
Det sa min far en gång när kommunpampen förde på tal att vi borde öppna parken för allmänheten. Då trodde jag att det berodde på att han bara ville visa förakt.
Nu förstår jag bättre vad han menade, nämligen att allt har ett pris - även den egna integriteten. I min fars värld var pengar allt. Just därför att det aldrig fanns nog av det. Det var den världen jag och Sebastian fick ärva efter honom och mamma. Ständig pengabrist, ständigt nya utgifter.
Nu har jag anträtt resan mot ointegriteten. Journalisten var här och träffade mig och Sebastian i dag för en första intervju. det pågick i nästan två timmar och jag mådde illa nästan hela tiden. Sebastian verkade inte bry sig mycket om saken utan var mest upptagen av henne. Trots att hon är ganska gammal, säkert nästan 30 år.
Ointegriteten gestaltar sig i några timmars diskussion en gång i veckan. Hon vill veta allt och jag vill egentligen inte svara på någonting. Men när jag tvekar fyller Sebastian glatt i. Hittills har vi bara hunnit gå igenom de två första generationerna här på godset. "Det behövs för att få grepp om sammanhanget", säger hon.
När jag berättade slog det mig att mycket av de som vi fått höra om våra förfäder kanske är rena skrönor utan någon som helst sanning. Blodfläcken på golvet nedanför stora trappan är en sådan. Hur vet vi att det verkligen kommer från Torsten i andra generationen då han blev upphunnen av kungens män och ihjälslagen för sin delaktighet i mordet på Gustav III. Det slog mig att han har aldrig blivit nämnd i någon historiebok, bara i vår ätts muntliga tradition.
Och det finns mycket som man kan fundera över. Men hon, författarinnan, säger att det inte gör något. Att det tvärtom bara är bra därför att det blir en så mycket bättre historia. Det blir en historia om hävdvunna lögner...
Det sa min far en gång när kommunpampen förde på tal att vi borde öppna parken för allmänheten. Då trodde jag att det berodde på att han bara ville visa förakt.
Nu förstår jag bättre vad han menade, nämligen att allt har ett pris - även den egna integriteten. I min fars värld var pengar allt. Just därför att det aldrig fanns nog av det. Det var den världen jag och Sebastian fick ärva efter honom och mamma. Ständig pengabrist, ständigt nya utgifter.
Nu har jag anträtt resan mot ointegriteten. Journalisten var här och träffade mig och Sebastian i dag för en första intervju. det pågick i nästan två timmar och jag mådde illa nästan hela tiden. Sebastian verkade inte bry sig mycket om saken utan var mest upptagen av henne. Trots att hon är ganska gammal, säkert nästan 30 år.
Ointegriteten gestaltar sig i några timmars diskussion en gång i veckan. Hon vill veta allt och jag vill egentligen inte svara på någonting. Men när jag tvekar fyller Sebastian glatt i. Hittills har vi bara hunnit gå igenom de två första generationerna här på godset. "Det behövs för att få grepp om sammanhanget", säger hon.
När jag berättade slog det mig att mycket av de som vi fått höra om våra förfäder kanske är rena skrönor utan någon som helst sanning. Blodfläcken på golvet nedanför stora trappan är en sådan. Hur vet vi att det verkligen kommer från Torsten i andra generationen då han blev upphunnen av kungens män och ihjälslagen för sin delaktighet i mordet på Gustav III. Det slog mig att han har aldrig blivit nämnd i någon historiebok, bara i vår ätts muntliga tradition.
Och det finns mycket som man kan fundera över. Men hon, författarinnan, säger att det inte gör något. Att det tvärtom bara är bra därför att det blir en så mycket bättre historia. Det blir en historia om hävdvunna lögner...
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Låt det bli en ny underbar tid för aristokratin
Fastighetsskatten... förmögenhetsskatten - liksom alla andra orättfärdiga skatter som bara syftar att driva adeln från sina traditionstyngda ättemarker - är äntligen på väg att förkrympa till inget mer än ett litet fult, skrynkligt och kommunistrött russin. Det här är en märkesdag för Sveriges Högvälborna Adel och alla förnuftsdyrkare i alla länder. Först försvann gåvoskattten och arvsskatten under den förra arbetarregimen men nu när de vita segrat gör de rent hus med alla konfiskatoriska skatter.
Var det verkligen så få som såg vad som händer med det här landet. Alla gamla fina traditioner höll på att duka under. Bara nyrika riskkapitalister skulle bo i slott tycktes som för något halvår sedan. Folk som inte vet något om slottstradition, som inte vet något annat än hur man räknar pengar. Avundsjukan mot oss som kan räkna vår ättelinje längre än till en smutsig bakgata på Söders höjder i början av 1900-talet har inte bara varit stor utan har ibland tett sig legitim. Avundsjuka har varit legitim i Sverige. Men inte längre. Ha! Nu kommer kontrarevolutionen. Nu kommer revolten mot Robespierre, mot Pariskommunen, mot Berlinmuren och mot pansarkryssaren. Era rödsmutsiga låtsasfanor - taffliga försök till att efterapa maktattribut - slokar i den svaga vinden.
Ädlingar över hela Sverige, låt oss gå samman och jaga ut slottsockupanterna ur våra slott. De har orättfärdigt, med stöd av tvivelaktiga aktivitetsbidrag från sina svågerpampar, befolkat ädlingarnas boningar. Låt oss riva ned fanorna, låt oss skrämma de unga örnarna, låt oss slå ungkommunisterna i bojor och gråssosarna på munnen. Låt det bli en ny underbar tid för aristokratin. Låt oss starta den nu!
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Var det verkligen så få som såg vad som händer med det här landet. Alla gamla fina traditioner höll på att duka under. Bara nyrika riskkapitalister skulle bo i slott tycktes som för något halvår sedan. Folk som inte vet något om slottstradition, som inte vet något annat än hur man räknar pengar. Avundsjukan mot oss som kan räkna vår ättelinje längre än till en smutsig bakgata på Söders höjder i början av 1900-talet har inte bara varit stor utan har ibland tett sig legitim. Avundsjuka har varit legitim i Sverige. Men inte längre. Ha! Nu kommer kontrarevolutionen. Nu kommer revolten mot Robespierre, mot Pariskommunen, mot Berlinmuren och mot pansarkryssaren. Era rödsmutsiga låtsasfanor - taffliga försök till att efterapa maktattribut - slokar i den svaga vinden.
Ädlingar över hela Sverige, låt oss gå samman och jaga ut slottsockupanterna ur våra slott. De har orättfärdigt, med stöd av tvivelaktiga aktivitetsbidrag från sina svågerpampar, befolkat ädlingarnas boningar. Låt oss riva ned fanorna, låt oss skrämma de unga örnarna, låt oss slå ungkommunisterna i bojor och gråssosarna på munnen. Låt det bli en ny underbar tid för aristokratin. Låt oss starta den nu!
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Jag ville sälja min själ
I veckan blev jag kontaktad av en journalist. Hur hon lyckades få reda på min identitet är en gåta, men uppenbarligen går det att spåra via inlägg på någon blogg. Hon har koll på allt, har läst allt jag har skrivit och hade en massa frågor om sånt jag inte har skrivit.
Till saken. Hon vill skriva en story om mig, min bror och vårt gods - liksom om våra föräldrar. Förmodligen läser hon det här inlägget (hej!) som jag skriver nu. Hon hävdade att hon kunde skriva så att min identitet förblev anonym...
Tjena, så går det med anonymiteten.
Pengar är som bekant det stående problemet här på godsete så jag kom med ett djärvt förslag - hundra tusen kronor och hon får skriva vad hon vill om oss.
Så går det till när man säljer sin själ. Så går det till när självförnedringen når klimax, när man blir driftkucku i medelklassens storstadspress.
Vad hände?
Hon avböjde. Som ett gement luder erbjöd jag mig henne att våldföra sig på min ära och hon tackade nej! I stället föreslog hon att hon skulle skriva en bok om mig, en roman, med fingerade namn, fingerade platser men baserad på verkligheten. Vår verklighet.
Jo-jo. Vad tjänar jag på det?
Lina:
Ja, nu har du läst det här inlägget om din framstöt och vad jag tycker om det. Så krass är verkligheten. Det vill säga min verklighet. Ge mig pengar så ställer jag upp på vad som helst.
Till saken. Hon vill skriva en story om mig, min bror och vårt gods - liksom om våra föräldrar. Förmodligen läser hon det här inlägget (hej!) som jag skriver nu. Hon hävdade att hon kunde skriva så att min identitet förblev anonym...
Tjena, så går det med anonymiteten.
Pengar är som bekant det stående problemet här på godsete så jag kom med ett djärvt förslag - hundra tusen kronor och hon får skriva vad hon vill om oss.
Så går det till när man säljer sin själ. Så går det till när självförnedringen når klimax, när man blir driftkucku i medelklassens storstadspress.
Vad hände?
Hon avböjde. Som ett gement luder erbjöd jag mig henne att våldföra sig på min ära och hon tackade nej! I stället föreslog hon att hon skulle skriva en bok om mig, en roman, med fingerade namn, fingerade platser men baserad på verkligheten. Vår verklighet.
Jo-jo. Vad tjänar jag på det?
Lina:
Ja, nu har du läst det här inlägget om din framstöt och vad jag tycker om det. Så krass är verkligheten. Det vill säga min verklighet. Ge mig pengar så ställer jag upp på vad som helst.
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Ikväll blir det champagne - och slut
Ibland behöver man festa, om inte annat så för att lura reptilhjärnan att man har en anledning, någonting som förtjänar en fest. En belöning. Så är det ikväll. Ikväll blir det champagne. Inte någon vulgär Dom eller Moët utan en riktig champagne, en sådan som inte är pressad i panik för nyrika medelklassluskar.
Det är vår sista kväll med sekten. Vi har nu definitivt bestämt oss för att den ska bli officiellt nedlagd och det tarvar en en rejäl fest.
Återkommer med rapport...
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Ansvar att leva sitt eget liv
Det har gått en tid nu. En ganska lång tid sedan mamma och pappa åkte.
Jag har klarat det bra. Sebastian har klarat det bra. Tillsammans har vi gjort det.
Nu spelar det inte längre någon roll om de kommer hem mer. Kanske enklare om de inte kommer hem, nu när vi har beslutat oss för att lämna slottet. Men om de gör det så är det deras problem. Inte mitt. Jag har mitt eget liv att leva.
Det är ganska mycket här i världen som inte spelar någon roll, om jag ska vara ärlig. Samtidigt är det förvånansvärt mycket som man fäster onödigt stor vikt vid. Det tog lite tid, men efterhand har jag förstått att det är mycket onnödigt man går och oroar sig för. Som jag ser det har man egentligen inga som helst plikter, annat än att leva sitt eget liv. Man kan inte vara någon annan än man är, man kan inte leva någon annans liv och man kan inte förställa sig. Inte hur länge som helst.
Jag är jag. Varken mer eller mindre. Jag har ingen skyldighet att leva samma liv som mina föräldrar levde, samma liv som mina förföräldrar levde och de före dem. Jag struntar blankt i vad ätten gjorde tidigare. Jag bryr mig inte om huruvida slottet går till någon annan eller inte. Det är inte mitt ansvar. Mitt enda ansvar är att leva mitt eget liv.
Det är en så befriande känsla att vara fri, fri i tanke och handling. Eller åtminstone så fri som man kan vara. Riktigt fri blir man nog aldrig. Det går inte att radera sitt förflutna, sina minnen och sina tankar. Men det går i alla fall att förlikas med sin historia. Då blir man fri, när man kan acceptera att saker och ting har varit på ett sätt men sedan rycka på axlarna och säga att det var då det. Nu ska vi vända blad och se framåt. Det gamla får vara som det är. Det är ingenting vi kan göra något åt.
Jag är den jag är. Varken mer eller mindre. Jag är den jag vill vara och jag ska förbli den jag vill. Jag ska leva så att ed som kommer efter mig - om det nu blir några - inte ska ärva någonting. Varken saker eller plikter, varken testamenten eller värderingar.
Vi har sparkat ut sekten. Vi har sagt åt våra grannar att de gör som de behagar. Jag har sålt det mesta av antikviteterna och så snart slottet skrivs över på oss kommer vi att sälja det. Jag tänker inte bry mig om att det kanske börjar regna in eller att buxbomen behöver vattnas. Det är inte mitt ansvar. Vems det är vet jag inte. Jag bryr mig inte. Jag är den jag är och vad jag nu tänker göra med mitt liv är mitt beslut. Mitt och ingen annans. bara jag kan leva mitt liv och jag väljer själv hur och om.
Och var mamma och pappa är? Det är klart att jag undrar men jag har lärt mig acceptera att det nu är på det här viset. Kommer de hem igen så kommer de att komma till ett nytt xxx där ingenting längre är som det har varit. Men så har det alltid varit. Tiden står aldrig stilla. Allting förändras, vare sig du vill det eller inte. Du kan inte stiga ned i samma flod två gånger...
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Jag har klarat det bra. Sebastian har klarat det bra. Tillsammans har vi gjort det.
Nu spelar det inte längre någon roll om de kommer hem mer. Kanske enklare om de inte kommer hem, nu när vi har beslutat oss för att lämna slottet. Men om de gör det så är det deras problem. Inte mitt. Jag har mitt eget liv att leva.
Det är ganska mycket här i världen som inte spelar någon roll, om jag ska vara ärlig. Samtidigt är det förvånansvärt mycket som man fäster onödigt stor vikt vid. Det tog lite tid, men efterhand har jag förstått att det är mycket onnödigt man går och oroar sig för. Som jag ser det har man egentligen inga som helst plikter, annat än att leva sitt eget liv. Man kan inte vara någon annan än man är, man kan inte leva någon annans liv och man kan inte förställa sig. Inte hur länge som helst.
Jag är jag. Varken mer eller mindre. Jag har ingen skyldighet att leva samma liv som mina föräldrar levde, samma liv som mina förföräldrar levde och de före dem. Jag struntar blankt i vad ätten gjorde tidigare. Jag bryr mig inte om huruvida slottet går till någon annan eller inte. Det är inte mitt ansvar. Mitt enda ansvar är att leva mitt eget liv.
Det är en så befriande känsla att vara fri, fri i tanke och handling. Eller åtminstone så fri som man kan vara. Riktigt fri blir man nog aldrig. Det går inte att radera sitt förflutna, sina minnen och sina tankar. Men det går i alla fall att förlikas med sin historia. Då blir man fri, när man kan acceptera att saker och ting har varit på ett sätt men sedan rycka på axlarna och säga att det var då det. Nu ska vi vända blad och se framåt. Det gamla får vara som det är. Det är ingenting vi kan göra något åt.
Jag är den jag är. Varken mer eller mindre. Jag är den jag vill vara och jag ska förbli den jag vill. Jag ska leva så att ed som kommer efter mig - om det nu blir några - inte ska ärva någonting. Varken saker eller plikter, varken testamenten eller värderingar.
Vi har sparkat ut sekten. Vi har sagt åt våra grannar att de gör som de behagar. Jag har sålt det mesta av antikviteterna och så snart slottet skrivs över på oss kommer vi att sälja det. Jag tänker inte bry mig om att det kanske börjar regna in eller att buxbomen behöver vattnas. Det är inte mitt ansvar. Vems det är vet jag inte. Jag bryr mig inte. Jag är den jag är och vad jag nu tänker göra med mitt liv är mitt beslut. Mitt och ingen annans. bara jag kan leva mitt liv och jag väljer själv hur och om.
Och var mamma och pappa är? Det är klart att jag undrar men jag har lärt mig acceptera att det nu är på det här viset. Kommer de hem igen så kommer de att komma till ett nytt xxx där ingenting längre är som det har varit. Men så har det alltid varit. Tiden står aldrig stilla. Allting förändras, vare sig du vill det eller inte. Du kan inte stiga ned i samma flod två gånger...
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
