generation8 -

Rhenguldet - en makalös upplevelse

Döm om min förvåning, det var en lysande tillställning. Solisterna var lysande och uppsättning var lysande. Jag har aldrig tidigare varit med om en så stark ensemble på operan. Amanda var förtjust. Hon var mer än förtjust och det blev en alldeles förtjusande kväll. Och natt. Likväl lämnade jag operan med en fadd smak i munnen.

Jag uppfattade Rhenguldet för första gången som den är, början till slutet. När gudarna, främst Wotan, drabbas av högmod och går för långt. Han utnyttjar sin omgivning och vill inte göra rätt för sig. För att krypa ur ett avtal han inte kan fullfölja tvingas han till en oplanerad manöver som ruckar balansen i Midgård. Hans strålande borg, som ska visa gudarnas gudomlighet, blir början på undergången. Gudarna är inga gudar. De är inte mer än vad människor är som mest; lumpna, giriga, högfärdiga och orationella.

Wotan kunde vara min far.

OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK

^{_{http://intressant.se/intressant/}}
^{_{http://nyligen.se}}

2007-03-25 @ 21:43:18 Permalink adel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ikväll blir det champagne - och slut

Ibland behöver man festa, om inte annat så för att lura reptilhjärnan att man har en anledning, någonting som förtjänar en fest. En belöning. Så är det ikväll. Ikväll blir det champagne. Inte någon vulgär Dom eller Moët utan en riktig champagne, en sådan som inte är pressad i panik för nyrika medelklassluskar.
Det är vår sista kväll med sekten. Vi har nu definitivt bestämt oss för att den ska bli officiellt nedlagd och det tarvar en en rejäl fest.
Återkommer med rapport...

SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK

^{_{http://intressant.se/intressant/}}
^{_{http://nyligen.se}}

2007-03-23 @ 21:02:31 Permalink Slott Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ansvar att leva sitt eget liv

Det har gått en tid nu. En ganska lång tid sedan mamma och pappa åkte.
Jag har klarat det bra. Sebastian har klarat det bra. Tillsammans har vi gjort det.

Nu spelar det inte längre någon roll om de kommer hem mer. Kanske enklare om de inte kommer hem, nu när vi har beslutat oss för att lämna slottet. Men om de gör det så är det deras problem. Inte mitt. Jag har mitt eget liv att leva.

Det är ganska mycket här i världen som inte spelar någon roll, om jag ska vara ärlig. Samtidigt är det förvånansvärt mycket som man fäster onödigt stor vikt vid. Det tog lite tid, men efterhand har jag förstått att det är mycket onnödigt man går och oroar sig för. Som jag ser det har man egentligen inga som helst plikter, annat än att leva sitt eget liv. Man kan inte vara någon annan än man är, man kan inte leva någon annans liv och man kan inte förställa sig. Inte hur länge som helst.

Jag är jag. Varken mer eller mindre. Jag har ingen skyldighet att leva samma liv som mina föräldrar levde, samma liv som mina förföräldrar levde och de före dem. Jag struntar blankt i vad ätten gjorde tidigare. Jag bryr mig inte om huruvida slottet går till någon annan eller inte. Det är inte mitt ansvar. Mitt enda ansvar är att leva mitt eget liv.

Det är en så befriande känsla att vara fri, fri i tanke och handling. Eller åtminstone så fri som man kan vara. Riktigt fri blir man nog aldrig. Det går inte att radera sitt förflutna, sina minnen och sina tankar. Men det går i alla fall att förlikas med sin historia. Då blir man fri, när man kan acceptera att saker och ting har varit på ett sätt men sedan rycka på axlarna och säga att det var då det. Nu ska vi vända blad och se framåt. Det gamla får vara som det är. Det är ingenting vi kan göra något åt.
Jag är den jag är. Varken mer eller mindre. Jag är den jag vill vara och jag ska förbli den jag vill. Jag ska leva så att ed som kommer efter mig - om det nu blir några - inte ska ärva någonting. Varken saker eller plikter, varken testamenten eller värderingar.

Vi har sparkat ut sekten. Vi har sagt åt våra grannar att de gör som de behagar. Jag har sålt det mesta av antikviteterna och så snart slottet skrivs över på oss kommer vi att sälja det. Jag tänker inte bry mig om att det kanske börjar regna in eller att buxbomen behöver vattnas. Det är inte mitt ansvar. Vems det är vet jag inte. Jag bryr mig inte. Jag är den jag är och vad jag nu tänker göra med mitt liv är mitt beslut. Mitt och ingen annans. bara jag kan leva mitt liv och jag väljer själv hur och om.

Och var mamma och pappa är? Det är klart att jag undrar men jag har lärt mig acceptera att det nu är på det här viset. Kommer de hem igen så kommer de att komma till ett nytt xxx där ingenting längre är som det har varit. Men så har det alltid varit. Tiden står aldrig stilla. Allting förändras, vare sig du vill det eller inte. Du kan inte stiga ned i samma flod två gånger...

SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK

^{_{http://intressant.se/intressant/}}
^{_{http://nyligen.se}}

2007-03-17 @ 01:31:27 Permalink Slott Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är spjutet som tränger in i mig själv

Jag är

Jag är trädet som står
djupt fästad i myllan.
Jag är örnen som sitter i mina grenar
och kastar mig ut i rymden.
Jag är tanken som flyger högt.
Jag är det lätta molnet som svävar
högt över jorden, mig själv.
Jag är vinden som rycker i mina fjädrar.
Jag är himlen som fyller tomrummet
och blåser rent efter regnet.
Det är jag som faller till marken
Jag är snön och regnet
som faller mot mig själv.
Jag är vattnet som fryser,
isen som smälter,
bäcken som porlar
och elden som bränner.
Jag är hästen som springer,
ryttaren och spjutet
som gungar i ritten.
Jag är trädet där kroppen hänger
Jag är den kroppen
Jag är spjutet
som tränger in i mig själv.
Jag är livet och döden.
Jag går vart jag vill,
när jag vill.
Och jag är.

SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK

^{_{http://intressant.se/intressant/}}
^{_{http://nyligen.se}}

2007-03-17 @ 01:19:30 Permalink Slott Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om konsten att ta det man inte äger

Ockupationen av ungdomshuset i Köpenhamn, liksom de efterföljande kravallerna, är i mina ögon inte något annat än knarkarnas försök att rättfärdiga sitt kriminella liv och handlande.
Huset tillhör dem inte. Det är inte deras. De har ingen rätt till annans egendom. De kan slå sönder bäst de vill men det förändrar inte grundfrågan: äganderätten.

Jag önskar att det var likadant här hemma på vårt gods. Men här är det inte knarkande sluskar som med våld försöker roffa åt sig utan det är kostymkädda (låt vara kostymer från Dressman) kommunalpolitiker som bestämmer att de ska förfara som de behagar med vårt gods. Det är samma ondska, samma girighet men i olika tappning.

Jag hoppas polisen slår in huvudet på dem allesammans. Och att vi sedan kan tillämpa samma principer här hoss oss.

2007-03-03 @ 20:44:56 Permalink Slott Kommentarer (0) Trackbacks ()

generation8

Åttonde generationen xxx på xxx slott. Krav, plikter, förväntningar och slit. Och sedan en tid tillbaka ledare för Guds Lamm av Kristi Blod - en sekt i tiden.

Rhenguldet - en makalös upplevelse

Ikväll blir det champagne - och slut

Ansvar att leva sitt eget liv

Jag är spjutet som tränger in i mig själv

Om konsten att ta det man inte äger