En get och två kid!
Jag kunde svära på att det var ett smaldjur som kikade fram. För säkerhets skull väntade jag till hon hade kommit långt ut ur snåren innan det small. kort efter, kanske bara fem sekunder kommer två förvirrade kid tultande ut ur skogen. Lyckligtvis sprang de mot mig - varför förstår jag inte - men antagligen var de så skrämda av skottet att de sökte sig åt geten. Lyckligtvis för mig vill säga... Och lyckligtvis har jag för vana att alltid och omedelbart ladda bössan med två fräscha hagelpatroner.
Sebastian gav mig delvis rätt efteråt. Det var en lite get. Förbluffande liten för att ha burit två kid. Eller så var det ett smaldjur som adopterat de två.
Så har det varit här på godset emellanåt. Det är inte alltid blodslinjerna varit intakta, men alla låtsas som om det alltid varit så.
Snart är det dags för årets första ripa.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se/
http://nyligen.se/ping/
Ragnarrök - pappa förstod aldrig Wagner
Igår kväll var jag på Ragnarrök på Operan. Dalayman var lika fantastisk och lysande som hon alltid varit.
Jag mindes första gången jag var på Operan. Med skräck.
Jag var 8 eller 9 år och vi skulle gå på Ragnarrök nere i Bayreuth. Min mor försökte säga att det kanske inte var någon lysande idé med tanke på föreställningens längd, att Wagner kanske inte var den bästa operaintroduktionen för barn och att just Ragnarrök kanske inte var den bästa Wagnerintroduktionen...
Min far svarade då: "Det finns ingen genväg till Wagner".
Det blev ett mantra för mig genom min enfaldiga, romantiska och förljugna barndom. "Det finns ingen genväg till Wagner".
Men det finns det. Min far tog den.
Han förstod aldrig handlingen i Ringensviten. Han tjusades av handlingens yttre skepnad, av gudarna och halvgudarna, om kampen mellan gott och ont och den romantiska bilden av ödet. Men han förstod aldrig budskapet. Efter att jag såg Rhenguldet i våras insåg jag hur det ligger till. Hur lumpna, hlgfärdiga, giriga och föga gudalika gudarna var i handlingen. Och hur lika vår familj de var. Giriga och burdusa men med en fin yta.
Efter gårdagskvällens Ragnarrök med Dalaymans skakande magnifika Brünnhilde fullbordades också min självbild, bilden av min familj. När Brünnhilde gråtande besjunger Siefried och samtidigt bannar honom för hans otrohet var det som att kliva rakt in i min egen familj. Lumpet och förljuget.
OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
