generation8

Det har nu snart gått ett år sedan mor och far reste på semester. Semestern blev mer än en semester och de blev kvar - troligen för gott. I alla fall har vi inte sett till dem sedan dess. Vi har inte hört någonting av dem förutom ett enda vykort som vi fick kort efter att de åkte.
Jag har oroat mig mycket sedan dess. Oroat mig för pengarna, för slottet och för vad som har hänt mina föräldrar. Jag har också burit den där obehagliga och diffust gnagande oron för... allt eller inget. Stundtals har jag bara varit diffust orolig av inget bättre skäl än för hur jag själv ska klara mig.
det visade sig att det gick att rädda ekonomin. Men det var jobbigt inför julen. När julen väl kom och våra underbara vänner i sekten förgyllde vår jul insåg jag att även en jul utan den biologiska familjen är fullt möjlig. Den biologiska... fastän vi inte är en biologisk familj så betraktar jag oss ändå som en sådan. Miljön är uppenbarligen starkare än arvet, blodet är inte tjockare än vatten. Och vattnet virvlar i lekfullt flyktiga strömmar i vår damm på ett sätt som vår ätts blod aldrig virvlat. Aldrig lekfullt, aldrig på måfå och framför allt aldrig lustfyllt.
När våren kom insåg jag till slut att ätten, familjen och fädernesgodset trots allt bara är luft. det enda verkliga här i världen är jaget och nuet. Allt det som jag har förnekat och förnekats genom generationers indoktrinering stod plötsligt klart framför mig. Mina vänner, min sekt, min bror som inte är min bror liksom slottet och parken är en del av jaget och nuet. Det är jag som lever och jag lever i nuet. För första gången!
Just nu sitter jag och njuter av nuet och att jaget får njuta av nuet. Norrhimlen är ljus, parken är mörk och fåren slumrar undar ekarna. Det är varmt och skönt. Det är sommar. Det finns inga plikter, bara ett starkt flödande liv som väntar på att få omfamna och omfamnas.
Jag har känt mig besynnerligt gammal under hela min barndom och ungdom. Först nu, när jag nyligen fyllt 19, känner jag mig nyfödd. Jag har blivit en barnslig och impulsiv njutningsmänniska. Jag behöver inte längre byta om till middagen, jag måste inte ha matchande näsduk och slips när jag fiskar. Jag måste inte värna om vårt dos och slott. Det blir som det blir, och tänk så mycket roligare det har blivit. 
Det är kanske en skam att säga det, men jag önskar att mor och far aldrig mer kommer hem. Jag reder mig bra utan dem och jag är lycklig.
Jag köpte ett par jeans i förra veckan. Jag har aldrig tidigare ägt sådana. De är bra. Skitbra!
Jag red för första gången i jeans. Så fruktansvärt vulgärt tycker du förmodligen. Men vet du, det skiter jag i.


SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA HÄST  


^{_{http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se}}

Vi har precis skördat den första omgången av våra specialingredienser till vårt snus. För en månad sedan var den sista snusdosan från förra årets säsong slut. Vi, jag och Sebasitan, hittad en ämlig liten nipperask längst in i kylhuset som vi delade på.
Sedan var det en månads oroligt väntande på att få fram bra kvalitet så att vi kunde blanda nytt. Gud ska veta att det var en lång väntan. Men nu har vi den på plats. Och redan hälften är sålt till konfirmationslägret som ska hållas i vår sjöstuga i sommar. Fan trot, men vi har till och med lyckats komma överens med prästen.

Mauritzbergs slott... såg en reklamlänk under mitt inlägg om hur man kan gifta sig där å sånt. Adligt horeri är vad det är.