Andjakten är igång
Åtta gräsänder och en kanadagås blev premiärfacit. Sebastian lyckades fälla en av dem. Det verkar som att han äntligen börjar förstå glädjen med jakt.
Vi följde upp det i söndags med nio till och närpolisen var med och gjorde bra ifrån sig.
Förra helgen tog vi två råbockar. Den ena stal äpplen bakom stallet och fick sona med sitt liv. Den andra sprättade runt fårhagen och kastade lystna blickar åt de bräkande varelserna.
Förr var det alltid rådjursjakten som lockade mest. Visst är en rådjurssadel underbart gott, men frågan är om inte sjöfågeljakten är den roligaste. Vi har en ny hund, ingen mindre än Göran - närpolisens egen byracka. Den har visat sig ha oanade talanger för fågeljakt... liksom närpolisen själv.
Säsongen har börjat bra. Jag har redan fyra veckors uppbokad av utländska jaktgäster.
Vi höll det traditionella kräftfisket för några veckor sedan. Jag och Sebastian tyckte att det skulle vara roligt att göra det för våra nya vänner - fars tidigare ovänner. Det märkliga var att alla var så glada och nöjda. Framåt småtimmarna blev det extra roligt när närpolisen hämtade sin tjänstepistol. Roligt för alla utom Thomas, som fick sätta livet till. Men vad fanken, vill man avliva och slakta ett av sina egna får mitt i varm augustinatt så får man göra det. Det sa i alla fall närpolisen.
Den 18 augusti kom hösten. Det var inte så att vädret blev dåligt, tvärtom. Det blev hög luft. Plötsligt på lördagsmorgonen var luften kristallklar, solens strålar reflekterades skarpt mot huset, träden och vattnet. Det var varmt men samtidigt ändå kallt. Jag älskar den dagen och brukar utgå från bockpremiären. I år kom den två dagar efter.
Nu däremot har hösten kommit på allvar. Himlen skiftar i olika nyanser av grått. Molnen far fram i oroligt tempo och vinden piskar löven i träden. Från ingenstans kommer hårda regndroppar för att försvinna lika fort. Naturen är orolig. växterna vajar och ojar sig. djuren går längre in i skogen. De vet nog vid det här laget att ingen snart går säker. Det är nu vi ska skörda, konsumera den ränta naturen ger oss.
Och en bekännelse är på sin plats: jag har gjort något mycket, mycket hemskt. Det är vulgärt, förkastligt och fruktansvärt... eller var det i mitt förra liv. Nu skrattar jag mest åt det.
Jag har köpt en ansiktsmask med kamouflagemönster.
Vulgärt? Yes, men fan så effektivt när man jagar änder.
Jag är beredd att ompröva hela mitt tidigare liv, allt det som mina förfäder stått för.
Jag funderar på att göra mig av med min gamla sida/sida och köpa en bock.
Vi följde upp det i söndags med nio till och närpolisen var med och gjorde bra ifrån sig.
Förra helgen tog vi två råbockar. Den ena stal äpplen bakom stallet och fick sona med sitt liv. Den andra sprättade runt fårhagen och kastade lystna blickar åt de bräkande varelserna.
Förr var det alltid rådjursjakten som lockade mest. Visst är en rådjurssadel underbart gott, men frågan är om inte sjöfågeljakten är den roligaste. Vi har en ny hund, ingen mindre än Göran - närpolisens egen byracka. Den har visat sig ha oanade talanger för fågeljakt... liksom närpolisen själv.
Säsongen har börjat bra. Jag har redan fyra veckors uppbokad av utländska jaktgäster.
Vi höll det traditionella kräftfisket för några veckor sedan. Jag och Sebastian tyckte att det skulle vara roligt att göra det för våra nya vänner - fars tidigare ovänner. Det märkliga var att alla var så glada och nöjda. Framåt småtimmarna blev det extra roligt när närpolisen hämtade sin tjänstepistol. Roligt för alla utom Thomas, som fick sätta livet till. Men vad fanken, vill man avliva och slakta ett av sina egna får mitt i varm augustinatt så får man göra det. Det sa i alla fall närpolisen.
Den 18 augusti kom hösten. Det var inte så att vädret blev dåligt, tvärtom. Det blev hög luft. Plötsligt på lördagsmorgonen var luften kristallklar, solens strålar reflekterades skarpt mot huset, träden och vattnet. Det var varmt men samtidigt ändå kallt. Jag älskar den dagen och brukar utgå från bockpremiären. I år kom den två dagar efter.
Nu däremot har hösten kommit på allvar. Himlen skiftar i olika nyanser av grått. Molnen far fram i oroligt tempo och vinden piskar löven i träden. Från ingenstans kommer hårda regndroppar för att försvinna lika fort. Naturen är orolig. växterna vajar och ojar sig. djuren går längre in i skogen. De vet nog vid det här laget att ingen snart går säker. Det är nu vi ska skörda, konsumera den ränta naturen ger oss.
Och en bekännelse är på sin plats: jag har gjort något mycket, mycket hemskt. Det är vulgärt, förkastligt och fruktansvärt... eller var det i mitt förra liv. Nu skrattar jag mest åt det.
Jag har köpt en ansiktsmask med kamouflagemönster.
Vulgärt? Yes, men fan så effektivt när man jagar änder.
Jag är beredd att ompröva hela mitt tidigare liv, allt det som mina förfäder stått för.
Jag funderar på att göra mig av med min gamla sida/sida och köpa en bock.
