Banken är ett större hot än stormen
I morgon bär det av till Lappland för lite välbehövlig avkoppling. Kanske hinner vi med lite älgjakt men först och främst är det fågeljakten som lockar. Det här förbaskade vädret gör dochk ingen glad. Vi lär nog bli sittande på högfjällshotellet någon dag eller så.
Stormen har gått rätt hårt åt taket också. Vi måste nog ta itu med en plåt som hänger på trekvart och slår i vinden. Enda problemet är att vi innebär jag, och att plåten hänger omkring tolv meter över marken.
Vi har inte hört något av pappa eller mamma ännu. Det börjar bli lite irriterande. Det har nämligen visat sig att vi har ganska stora lån på godset och banken har gjort påstötningar. Får de reda på att pappa inte är hemma kan de i värsta fall kanske få för sig att säga upp lånen.
I grunden handlar det nog bara om avundsjuka från kamrerns sida, men det kan vara nog så farligt. .
Det har kommit fler och fler människor för att köpa brorsans snus. Jag provade lite häromdagen. Det var alldeles avskyvärt. Jag blev snurrig... mer än snurrig. Jag blev konstig. Det var som om jag föll i trance eller något annat sinnesutvidgande stadie. Allting blev suddigt, mjukt och den normalt så raka allén ut från godset krökte sig något rent märkvärdigt. Jag kan överhuvudtaget inte förstå vad nyttan är att stoppa det i munnen.
Stormen har gått rätt hårt åt taket också. Vi måste nog ta itu med en plåt som hänger på trekvart och slår i vinden. Enda problemet är att vi innebär jag, och att plåten hänger omkring tolv meter över marken.
Vi har inte hört något av pappa eller mamma ännu. Det börjar bli lite irriterande. Det har nämligen visat sig att vi har ganska stora lån på godset och banken har gjort påstötningar. Får de reda på att pappa inte är hemma kan de i värsta fall kanske få för sig att säga upp lånen.
I grunden handlar det nog bara om avundsjuka från kamrerns sida, men det kan vara nog så farligt. .
Det har kommit fler och fler människor för att köpa brorsans snus. Jag provade lite häromdagen. Det var alldeles avskyvärt. Jag blev snurrig... mer än snurrig. Jag blev konstig. Det var som om jag föll i trance eller något annat sinnesutvidgande stadie. Allting blev suddigt, mjukt och den normalt så raka allén ut från godset krökte sig något rent märkvärdigt. Jag kan överhuvudtaget inte förstå vad nyttan är att stoppa det i munnen.
Jag har sett vår gårdstomte
Det är en karl i kanske 50-årsåldern som smyger runt här på godset. Han är taffligt klädd och ser allmänt bedagad ut. Vi försökte ta fatt på honom men han kom undan. Vi hade satt ut en äkta matta som lockbete. När det började regna kom han gående och plockade upp mattan, rullade ihop den och placerade den under snedtaket vid stallet. Han tog den inte, gjorde inget annat väsen av sig utan rullade bara ihop den och placerade den i skydd för regnet...
Det var visserligen ganska mörkt men vi spanade inifrån trapphuset. Frågan är bara vem det är och varför han gör det?
Det var visserligen ganska mörkt men vi spanade inifrån trapphuset. Frågan är bara vem det är och varför han gör det?
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Valet blev den stora besvikelsen
Alliansen vann och socialismen blir kvar.
Det nya arbetarpartiet visade sig mycket riktigt vara ett nytt arbetarparti. Vi som värnar om uråldriga traditioner, som försöker stå emot den rådande förändringspaniken i samhället. Vi har det inte lätt.
Jag ser på andra bloggar där folk gnäller över sänkta bidrag och höjd arbetslöshetskassa... var finns eftertanken. Hur kan den som lever på andra tillåta sig att gnälla. Om de vore i vår situation skulle det nog låta annorlunda. Arealbidragen är försvunna. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten verkar vara till för att förstöra långa lantjunkartraditioner. Dessutom har vi inte längre råd att anställa någon för att utföra arbete.
Det verkar som att det bara är Unga örnar, PRO och nyrika näringslivspampar som ska bo i slott.
Det nya arbetarpartiet visade sig mycket riktigt vara ett nytt arbetarparti. Vi som värnar om uråldriga traditioner, som försöker stå emot den rådande förändringspaniken i samhället. Vi har det inte lätt.
Jag ser på andra bloggar där folk gnäller över sänkta bidrag och höjd arbetslöshetskassa... var finns eftertanken. Hur kan den som lever på andra tillåta sig att gnälla. Om de vore i vår situation skulle det nog låta annorlunda. Arealbidragen är försvunna. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten verkar vara till för att förstöra långa lantjunkartraditioner. Dessutom har vi inte längre råd att anställa någon för att utföra arbete.
Det verkar som att det bara är Unga örnar, PRO och nyrika näringslivspampar som ska bo i slott.
Kvinnor och Bilkörning
Närpolisen hade mer ärenden än att bara köpa snus av bror. Han hävdade bestämt att jag inte får kära bil mer utan körkort samt att vi inte ska träffa flickor nere i byn...
Vad har han med det att göra? Vad har hänt med den här världen. Det verkar som att så fort pappa åkte på semester så börjar varenda jäkel börja ha åsikter om vad som händer här på XXX.
Jag har kört i snart två års tid. Första gången var när jag skjutsade hem närpolisen och en hoper andra störtfulla pokerspelare. Sedan dess har han inte sagt ett ord om att jag kör bil... förrän nu plötsligt.
Det är en ganska gammal och ful bil. Jag och bror har tjatat så länge jag kan minnas på pappa om att vi behöver en ny och bättre bil, men han anser att det bara är hjärndöda människor som bryr sig om bilar.
"En gentleman struntar blankt i vad för slags bil han kör." Först nu har jag börjat förstå att det handlar mer om pengar...
Och vad gäller kvinnor nere på byn.. Vad har närpolisen med det att göra? Det visade sig att han hade sett mig skjutsa hem en för någon vecka sedan. Tänk att han höll koll på sånt. Det känns lite sjukt. Och när han tog upp det så verkade Sebastian rätt generad. Jag tror att det har varit något där...
Men samtalet med polisen sammanfattar vad som har hänt här på slottet de senaste veckorna. det kommer fler och fler människor hit, från kommunen, polisen, banken, från bostadsområdet... och alla verkar vilja sno åt sig något eller ha åsikter om hur vi ska sköta godset.
Och vem det är som smyger på nätterna häromkring har vi ännu inte lyckats reda ut.
Vad har han med det att göra? Vad har hänt med den här världen. Det verkar som att så fort pappa åkte på semester så börjar varenda jäkel börja ha åsikter om vad som händer här på XXX.
Jag har kört i snart två års tid. Första gången var när jag skjutsade hem närpolisen och en hoper andra störtfulla pokerspelare. Sedan dess har han inte sagt ett ord om att jag kör bil... förrän nu plötsligt.
Det är en ganska gammal och ful bil. Jag och bror har tjatat så länge jag kan minnas på pappa om att vi behöver en ny och bättre bil, men han anser att det bara är hjärndöda människor som bryr sig om bilar.
"En gentleman struntar blankt i vad för slags bil han kör." Först nu har jag börjat förstå att det handlar mer om pengar...
Och vad gäller kvinnor nere på byn.. Vad har närpolisen med det att göra? Det visade sig att han hade sett mig skjutsa hem en för någon vecka sedan. Tänk att han höll koll på sånt. Det känns lite sjukt. Och när han tog upp det så verkade Sebastian rätt generad. Jag tror att det har varit något där...
Men samtalet med polisen sammanfattar vad som har hänt här på slottet de senaste veckorna. det kommer fler och fler människor hit, från kommunen, polisen, banken, från bostadsområdet... och alla verkar vilja sno åt sig något eller ha åsikter om hur vi ska sköta godset.
Och vem det är som smyger på nätterna häromkring har vi ännu inte lyckats reda ut.
De nyrika köper böcker dyrt.
Det har gått ganska länge nu sedan vykortet kom.
Jag är övertygad om att det är något slags test.
Hur som helst så är det snart månadsskifte igen och vi har bestämt oss för att sälja en av de inte fullt så gamla böckerna i biblioteket. Det är en bok av någon Linneaus och innehåller bara en massa latinskt tjat och taffliga teckningar på växter. En god vän till pappa erbjöd sig att betala rätt rejält för den. Det var å ena sidan hyggligt men å andra sidan lite trist att det stora biblioteket som XXX, fjärde generationen här på XXX byggde upp. Ett, tu, tre så kommer en bok ut vårt bibliotek att befinna sig hos en manisk och nyrik samlare. Det är omfördelningspolitik.
Men vad ska vi göra. Räkningarna måste betalas!
Jag är övertygad om att det är något slags test.
Hur som helst så är det snart månadsskifte igen och vi har bestämt oss för att sälja en av de inte fullt så gamla böckerna i biblioteket. Det är en bok av någon Linneaus och innehåller bara en massa latinskt tjat och taffliga teckningar på växter. En god vän till pappa erbjöd sig att betala rätt rejält för den. Det var å ena sidan hyggligt men å andra sidan lite trist att det stora biblioteket som XXX, fjärde generationen här på XXX byggde upp. Ett, tu, tre så kommer en bok ut vårt bibliotek att befinna sig hos en manisk och nyrik samlare. Det är omfördelningspolitik.
Men vad ska vi göra. Räkningarna måste betalas!
Långväga snusköpare
Igår hände något oväntat. Närpolisen kom förbi och bad att få köpa en dosa av Sebastians hemblandade snus. Ryktet har spritt sig på byn om snuset och han betalade 100 kronor för en dosa. Jag trodde storebror skämtade först, men tydligen inte...
Kanske passar folk på innan tobaksskatten höjs.
Kanske passar folk på innan tobaksskatten höjs.
Ett kungarike för golvvärme
HIttar inte mina tofflor...
Golven är svinkalla. Den äckliga vintern kommer och det blir kallt i hela slottet. Stengolven är sköna när sommarhettan är som värst men under resterande 11 månader är de avskyvärda. Den råa och fuktiga kölden letar sig upp i benhinnorna och äter sig fast i kroppen.
Det är skönt att gå till skolan på dagarna och sitta i värmen och njuta. Vi måste börja elda på allvar med ved. Elräkningen är inte att leka med. Vi sålde en tavla i förrgår till kontorschefen på banken. Det är en gammal vän till familjen och vi fick ett bra pris.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Golven är svinkalla. Den äckliga vintern kommer och det blir kallt i hela slottet. Stengolven är sköna när sommarhettan är som värst men under resterande 11 månader är de avskyvärda. Den råa och fuktiga kölden letar sig upp i benhinnorna och äter sig fast i kroppen.
Det är skönt att gå till skolan på dagarna och sitta i värmen och njuta. Vi måste börja elda på allvar med ved. Elräkningen är inte att leka med. Vi sålde en tavla i förrgår till kontorschefen på banken. Det är en gammal vän till familjen och vi fick ett bra pris.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Nattligt besök igen!
I natt hände det igen, det är någon som rör sig runt huset.
Vi hade glömt en gammal rokokosoffa ute på grusrundeln. Det regnade i natt. I morse kom jag på det och sprang förtvivlat ut, halvnaken och huttrande i regnet. Den är ganska gammal och med tanke på alla räkningar vi har vore det bättre att sälja den på auktion i stället för att låta regnet förstöra den.
Jag blev alldeles perplex. Soffan var borta.
Först trodde jag att någon hade varit här och stulit den, postiljonen eller någon från bostadsområdet YYY. Men så i eftermiddags hittade vi soffan. Den stod uppe på lastbryggan till stallet. Sebastian hade inte burit dit den och hur skulle han kunna ha gjort det? Den är alldeles för stor och väger alldeles för mycket, även för någon som inte är så lat som han. Det måste ha varit två personer som lyfte upp den.
Det är skrämmande och obehagligt och jag vet inte vem det är som smyger omkring här på XXX:s slott.
Vi måste göra något åt det. Jag vet bara inte vad.
Sebastian är iväg någonstans på en ny date och jag har hela slottet för mig själv. Jag har aldrig tidigare varit nervös eller orolig, har aldrig trott på spöken. Men jag vet att det är någon som smyger omkring därute.
Vi hade glömt en gammal rokokosoffa ute på grusrundeln. Det regnade i natt. I morse kom jag på det och sprang förtvivlat ut, halvnaken och huttrande i regnet. Den är ganska gammal och med tanke på alla räkningar vi har vore det bättre att sälja den på auktion i stället för att låta regnet förstöra den.
Jag blev alldeles perplex. Soffan var borta.
Först trodde jag att någon hade varit här och stulit den, postiljonen eller någon från bostadsområdet YYY. Men så i eftermiddags hittade vi soffan. Den stod uppe på lastbryggan till stallet. Sebastian hade inte burit dit den och hur skulle han kunna ha gjort det? Den är alldeles för stor och väger alldeles för mycket, även för någon som inte är så lat som han. Det måste ha varit två personer som lyfte upp den.
Det är skrämmande och obehagligt och jag vet inte vem det är som smyger omkring här på XXX:s slott.
Vi måste göra något åt det. Jag vet bara inte vad.
Sebastian är iväg någonstans på en ny date och jag har hela slottet för mig själv. Jag har aldrig tidigare varit nervös eller orolig, har aldrig trott på spöken. Men jag vet att det är någon som smyger omkring därute.
Odla egen tobak
Sebastian visade mig i dag sin tobaksodling. Jag visste inte att han odlade egen tobak. Däremot anade jag genast vad han använde den till: det förbaskade snuset. Han blandar eget och påstår att det blir väldigt gott.
Jag har bestämt mig för att bli nykterist. Aldrig mer sprit för mig! Jag letade efter Blå Band-rörelsen här i kommunen men de verkar inte ha något kontor. Sebastian verkar inte lida av några som helst obehag av alkohol. Han snusar, påtar i sin tobaksodling och säljer sin egen blandning till postiljonen.
Själv anser jag att en gentleman inte ska snusa. Så enkelt är det, men bror har aldrig förstått att han är en gentleman. Han umgås med postiljonen, springer efter kvinnorna i YYY och går klädd i prästkläder. Månne pappa och mamma komma hem snart så att det blir lite ordning och reda här på godset. Sebastian inser inte att pappa bara skojar med oss. Eller om han kollar hur vi sköter oss, vem av oss som är bäst lämpad att ta över godset.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Jag har bestämt mig för att bli nykterist. Aldrig mer sprit för mig! Jag letade efter Blå Band-rörelsen här i kommunen men de verkar inte ha något kontor. Sebastian verkar inte lida av några som helst obehag av alkohol. Han snusar, påtar i sin tobaksodling och säljer sin egen blandning till postiljonen.
Själv anser jag att en gentleman inte ska snusa. Så enkelt är det, men bror har aldrig förstått att han är en gentleman. Han umgås med postiljonen, springer efter kvinnorna i YYY och går klädd i prästkläder. Månne pappa och mamma komma hem snart så att det blir lite ordning och reda här på godset. Sebastian inser inte att pappa bara skojar med oss. Eller om han kollar hur vi sköter oss, vem av oss som är bäst lämpad att ta över godset.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Vad händer nu då?
Vi har räkningar. Det kommer att ramla in fler räkningar under de närmaste dagarna.
Sebastian flinar bara till svar när jag försöker få honom att ta ansvar.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Sebastian flinar bara till svar när jag försöker få honom att ta ansvar.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Det kom ett vykort igår
Postiljonen kom ett vykort i fredags.
"Hej AA och BB. Pappa och jag har det jättebra här och vi har bestämt oss för att stanna kvar. Hoppas ni förstår. Många kramar från mamma och pappa."
Poststämplat i Brasilien.
Jag har inte möjlighet att scanna, men det såg ut ungefär så här:
http://bloggar.se/om/brasilien
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
"Hej AA och BB. Pappa och jag har det jättebra här och vi har bestämt oss för att stanna kvar. Hoppas ni förstår. Många kramar från mamma och pappa."
Poststämplat i Brasilien.
Jag har inte möjlighet att scanna, men det såg ut ungefär så här:
http://bloggar.se/om/brasilien
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Nere vid dammen
Jag glömde att komma till själva poängen i förra inlägget...
Medan jag och Sebastian stod och huttrade på stenen nere vid dammen försökte jag berätta om nyttan av att bevara XXX i familjens ägo, förklara varför det är vår plikt att arbeta för godsets bästa, tittade han på mig som om jag vore korkad. Efter ett tag sa han:
-Du kan inte stiga ned i samma flod två gånger.
Jag vet att han inte vet något om klassisk grekisk filosofi. Jag vet att han inte läst Herakleitos, givet att han inte var en hon och fanns på en lättklädd bild i Slitz eller Café. Jag vet att han inte förstod meningen med uttrycket. Men ändå var det obehagligt. Han är den äldste av oss två, därmed är det egentligen han som ska ärva godset. Men han verkar hylla förändringen som sådan, som om det fanns något gott i förändring bara för förändringens egen skull.
Det som stör mig är att det är han som är pappas favorit. Det är inte uttalat men det finns där. Pappa accepterar saker och åsikter hos honom som han aldrig skulle acceptera hos mig. Fastän Sebastian har urusla betyg så skrattar bara pappa när betygen kommer på tal. Men mina betyg nagelfars från morgon till kväll. Sebastian är lat och bekväm, tar alltid genvägar, ser alltid till att komma väl ut ur alla jobbiga situationer, skyller i från sig och fuskar så fort tillfälle ges. Och pappa skrattar uppmuntrande...
Jag tror att min egen bror är vilsen och att han kanske mer tvivlar på sig själv än på XXX.
Kanske är det därför han revolterar och snusar som en annan flåbuse, springer i bostadsomrdet YYY på nätterna och gömmer sig i hundkojor när de äkta männen anar misstankar. Kanske är det bäst för XXX att det är jag som tar över så småningom.
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Medan jag och Sebastian stod och huttrade på stenen nere vid dammen försökte jag berätta om nyttan av att bevara XXX i familjens ägo, förklara varför det är vår plikt att arbeta för godsets bästa, tittade han på mig som om jag vore korkad. Efter ett tag sa han:
-Du kan inte stiga ned i samma flod två gånger.
Jag vet att han inte vet något om klassisk grekisk filosofi. Jag vet att han inte läst Herakleitos, givet att han inte var en hon och fanns på en lättklädd bild i Slitz eller Café. Jag vet att han inte förstod meningen med uttrycket. Men ändå var det obehagligt. Han är den äldste av oss två, därmed är det egentligen han som ska ärva godset. Men han verkar hylla förändringen som sådan, som om det fanns något gott i förändring bara för förändringens egen skull.
Det som stör mig är att det är han som är pappas favorit. Det är inte uttalat men det finns där. Pappa accepterar saker och åsikter hos honom som han aldrig skulle acceptera hos mig. Fastän Sebastian har urusla betyg så skrattar bara pappa när betygen kommer på tal. Men mina betyg nagelfars från morgon till kväll. Sebastian är lat och bekväm, tar alltid genvägar, ser alltid till att komma väl ut ur alla jobbiga situationer, skyller i från sig och fuskar så fort tillfälle ges. Och pappa skrattar uppmuntrande...
Jag tror att min egen bror är vilsen och att han kanske mer tvivlar på sig själv än på XXX.
Kanske är det därför han revolterar och snusar som en annan flåbuse, springer i bostadsomrdet YYY på nätterna och gömmer sig i hundkojor när de äkta männen anar misstankar. Kanske är det bäst för XXX att det är jag som tar över så småningom.
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
En plats där tiden står stilla - där allt är evigt
Sebastian och jag stod en stund nere på stenen vid dammen igår kväll. Det är en plats där vi tillbringat många stunder genom åren. Stenen ligger vid den plats där ån, eller om det kanske mer liknar en bäck, rinner ut i dammen. Det är en stor sten som är flat på ovansidan. Stenen markerar slutet av ån och början på dammen. Vattnet slingrar sig i försiktiga och sirliga virvlar på var sin sida om stenen innan det tumlar ut i den mörka dammen.
Just på den stenen stod vi och betraktade slottet, parken, starrängen och hagmarken. Det är en underbar plats där tiden står stilla. Mina förfäder anlade dammen, farfar lät föra dit den stora stenen och det är jag som har skött om den i flera år. Det är jag som har sett till att kräftorna trivs och det är jag som matar in änderna med foderautomaten. Det är mitt paradis där tiden står stilla. Hit når inte förändringen.
Varma sommardagar och kvällar har vi legat och slöat på stenen innan vi kastat oss ut i vattnet. Kyliga vårkvällar har vi stått och huttrat i väntan på att regnbågarna ska hugga och nu på hösten är det den bästa platsen att ställa upp en skärm till andjakten. På vintern är den som gjord för att sitta på och snöra på sig skridskorna.
Trots att Sebastian är den äldre av oss två har han bara skrattat åt mitt arbete nere vid dammen och kallat det för mitt pastorat (syftar nog på pastoral). Han borde förstå att värdera det vi och våra förfäder har skapat men struntar oftast i att vårda traditionen på XXX. Men inte alltid. När han har sällskap brukar han gå på månskenspromenader ned till stenen. Då duger den.
Jag hoppas att jag någon gång kommer att få egna barn så att de så småningom kan ta vid, att de ska lära sig simma i dammen och ligga och slöa i sommarsolen på stenen. De blir nionde generationen av vår ätt på XXX och de ska upprätthålla de traditioner som vår ätt alltid har haft. Och de ska så småningom ligga sida vid sida, mot mina axlar, i gravkumlet medan deras barn och barnbarn berättar för sina barn om deras förfäder. Och tiden ska stå stilla.
Jag hoppas att XXX aldrig förändras, att allting förblir som det alltid har varit och att vår ätt för alltid kommer att bo här. Men det är inte lätt, det ska gudarna veta. Samhället kräver ständigt in skatt, uppvärmningen kostar ohyggligt men om vi inte värmer huset får vi så småningom problem med fukten och underhållet. Djuren är krävande arbete och ständigt måste vi bevaka det som är vårt för att inte omvärlden ska försöka roffa åt sig det som är vårt.
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Just på den stenen stod vi och betraktade slottet, parken, starrängen och hagmarken. Det är en underbar plats där tiden står stilla. Mina förfäder anlade dammen, farfar lät föra dit den stora stenen och det är jag som har skött om den i flera år. Det är jag som har sett till att kräftorna trivs och det är jag som matar in änderna med foderautomaten. Det är mitt paradis där tiden står stilla. Hit når inte förändringen.
Varma sommardagar och kvällar har vi legat och slöat på stenen innan vi kastat oss ut i vattnet. Kyliga vårkvällar har vi stått och huttrat i väntan på att regnbågarna ska hugga och nu på hösten är det den bästa platsen att ställa upp en skärm till andjakten. På vintern är den som gjord för att sitta på och snöra på sig skridskorna.
Trots att Sebastian är den äldre av oss två har han bara skrattat åt mitt arbete nere vid dammen och kallat det för mitt pastorat (syftar nog på pastoral). Han borde förstå att värdera det vi och våra förfäder har skapat men struntar oftast i att vårda traditionen på XXX. Men inte alltid. När han har sällskap brukar han gå på månskenspromenader ned till stenen. Då duger den.
Jag hoppas att jag någon gång kommer att få egna barn så att de så småningom kan ta vid, att de ska lära sig simma i dammen och ligga och slöa i sommarsolen på stenen. De blir nionde generationen av vår ätt på XXX och de ska upprätthålla de traditioner som vår ätt alltid har haft. Och de ska så småningom ligga sida vid sida, mot mina axlar, i gravkumlet medan deras barn och barnbarn berättar för sina barn om deras förfäder. Och tiden ska stå stilla.
Jag hoppas att XXX aldrig förändras, att allting förblir som det alltid har varit och att vår ätt för alltid kommer att bo här. Men det är inte lätt, det ska gudarna veta. Samhället kräver ständigt in skatt, uppvärmningen kostar ohyggligt men om vi inte värmer huset får vi så småningom problem med fukten och underhållet. Djuren är krävande arbete och ständigt måste vi bevaka det som är vårt för att inte omvärlden ska försöka roffa åt sig det som är vårt.
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Föräldrafritt
Vi har inte hört av mamma och pappa sen de åkte. Jag trodde storebror hade koll på vart de skulle, men det borde jag ha fattat att han inte har någon koll, på nåt. Vi borde njuta av livet när vi kan husera fritt på slottet, men det är svårt. Jag har en ständig känsla av olust.
Postiljonen och prästen
Vår lantbrevbärare är en besynnerlig människa. Internt i familjen kallar vi honom postiljonen. Det var pappa som började använda uttrycket efter att postiljonen hade kört över och förstört en trädgårdskratta. Postiljonen har accepterat sitt smeknamn, ovetande om att pappa syftar på hjon i ändelsen.
Icke desto mindre är postiljonen en besynnerlig människa. Han sladdade ständigt i gruset utanför huset ända tills den dag pappa placerade krattan under hans bildäck. Däcket gick naturligtvis sönder. liksom krattan, och pappa skällde ut honom för att han inte såg sig för var han körde.
En parentes i sammanhanget är att pappa också bråkade med Kungliga Postverket och lyckades utverka en utbetalningsavi från verket på fem tusen kronor för krattan. Jag tror att han till och med slapp betala expeditionsavgiften när han löste in den.
Nåja. Ända sedan den händelsen har postiljonen kört försiktigt i gruset. Men i dag hände något. Jag var hemma hela dagen och tvättade och fixade lite annat. Från köket bevittnade jag den gula bilens stormiga entré, stopp och sorti. I ett moln sladdade han i gruset, och körde lika häftigt iväg. Han har inte gjort det på över ett år, men nu plötsligt. Och att det var samma postiljon som tidigare råder det ingen tvekan om. Det långa stripiga håret känner jag väl igen.
Men varför har han börjat igen? Vet han att pappa och mamma är bortresta? Och hur kan han veta det. Och i så fall, är det skäl nog att börja bete sig som en flåbuse igen?
Så var det med postiljonen. Sedan har vi det andra hjonet...
När jag kom ned i morse i köket satt Sebastian vid frukostbordet, iklädd prästkläder. Jag känner ingen människa som missförstått de tio budorden så mycket som han. Hans förklaring till det udda klädvalet var att han inte hade några andra rena kläder och att han hade hittat kläderna på vinden. Valet stod mellan en översteuniform från 20-talet och prästkläderna. De senare var hyggligt rena och luktade inte av år på vinden...
Så, det var därför jag stannade hemma för att tvätta. Vem vill ha en storebror som leker präst?
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Icke desto mindre är postiljonen en besynnerlig människa. Han sladdade ständigt i gruset utanför huset ända tills den dag pappa placerade krattan under hans bildäck. Däcket gick naturligtvis sönder. liksom krattan, och pappa skällde ut honom för att han inte såg sig för var han körde.
En parentes i sammanhanget är att pappa också bråkade med Kungliga Postverket och lyckades utverka en utbetalningsavi från verket på fem tusen kronor för krattan. Jag tror att han till och med slapp betala expeditionsavgiften när han löste in den.
Nåja. Ända sedan den händelsen har postiljonen kört försiktigt i gruset. Men i dag hände något. Jag var hemma hela dagen och tvättade och fixade lite annat. Från köket bevittnade jag den gula bilens stormiga entré, stopp och sorti. I ett moln sladdade han i gruset, och körde lika häftigt iväg. Han har inte gjort det på över ett år, men nu plötsligt. Och att det var samma postiljon som tidigare råder det ingen tvekan om. Det långa stripiga håret känner jag väl igen.
Men varför har han börjat igen? Vet han att pappa och mamma är bortresta? Och hur kan han veta det. Och i så fall, är det skäl nog att börja bete sig som en flåbuse igen?
Så var det med postiljonen. Sedan har vi det andra hjonet...
När jag kom ned i morse i köket satt Sebastian vid frukostbordet, iklädd prästkläder. Jag känner ingen människa som missförstått de tio budorden så mycket som han. Hans förklaring till det udda klädvalet var att han inte hade några andra rena kläder och att han hade hittat kläderna på vinden. Valet stod mellan en översteuniform från 20-talet och prästkläderna. De senare var hyggligt rena och luktade inte av år på vinden...
Så, det var därför jag stannade hemma för att tvätta. Vem vill ha en storebror som leker präst?
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Spökar det här?
I går natt hörde jag något besynnerligt som jag aldrig har hört tidigare här på slottet. Det var ett rasslande ljud. Inte något sådant där larvigt ljud från olycksaliga andar som drar kedjor omkring sig utan ett vagt och flyktigt rassel, ungefär som när någon krattar gruset. Jag hade inte tänkt på saken mer, hade förmodligen inte ens kommit ihåg ljudet om det inte var för i morse.
Att kratta grusrundeln är normalt en av mina uppgifter. Jag gör det varje lördag. Storebror gör det aldrig - i princip gör han ingenting annat än att pilla med sitt snus. I går hade vi som sagt var fokus på andra saker än godsets skötsel och pappa var inte hemma för att kontrollera hur jag höll efter gruset.
Men det var det där besynnerliga ljudet som jag hörde när jag somnade (på mattan i lilla salongen faktiskt) i går natt. I morse när jag vaknade tänkte jag inte på saken förrän Sebastian påpekade att det var onödigt att kratta gruset när pappa och mamma inte är hemma.
Gruset var krattat! I perfekt rundmönster var hela rundeln krattad och såvitt jag minns var det inte jag. Hade det varit jag hade resultatet förmodligen inte varit så perfekt. Det var då jag kom i håg ljudet från i går natt. Det vaga och rassliga ljudet var just ljudet av någon som krattade gruset.
Någon krattade gruset i rundeln i natt. Vem vet jag inte, varför vet jag inte heller men någon har gjort det och jag tycker inte om det. Spökar det? Nja, varför i allsin dar skulle ett spöke kratta gruset? Men någon gjorde det och det är obehagligt att inte veta vem det är.
Jag har en annan diger uppgift här på slottet, nämligen att hålla liv i den nyplanterade buxbomen. Vi planterade en ny häck i våras och efter den här torra sommaren har det varit mycket att vattna. Vem det än är som krattar gruset får han eller hon gärna ta sig an buxbomen också.
Det här är buxbom, bilden hämtad från annat håll:
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Att kratta grusrundeln är normalt en av mina uppgifter. Jag gör det varje lördag. Storebror gör det aldrig - i princip gör han ingenting annat än att pilla med sitt snus. I går hade vi som sagt var fokus på andra saker än godsets skötsel och pappa var inte hemma för att kontrollera hur jag höll efter gruset.
Men det var det där besynnerliga ljudet som jag hörde när jag somnade (på mattan i lilla salongen faktiskt) i går natt. I morse när jag vaknade tänkte jag inte på saken förrän Sebastian påpekade att det var onödigt att kratta gruset när pappa och mamma inte är hemma.
Gruset var krattat! I perfekt rundmönster var hela rundeln krattad och såvitt jag minns var det inte jag. Hade det varit jag hade resultatet förmodligen inte varit så perfekt. Det var då jag kom i håg ljudet från i går natt. Det vaga och rassliga ljudet var just ljudet av någon som krattade gruset.
Någon krattade gruset i rundeln i natt. Vem vet jag inte, varför vet jag inte heller men någon har gjort det och jag tycker inte om det. Spökar det? Nja, varför i allsin dar skulle ett spöke kratta gruset? Men någon gjorde det och det är obehagligt att inte veta vem det är.
Jag har en annan diger uppgift här på slottet, nämligen att hålla liv i den nyplanterade buxbomen. Vi planterade en ny häck i våras och efter den här torra sommaren har det varit mycket att vattna. Vem det än är som krattar gruset får han eller hon gärna ta sig an buxbomen också.
Det här är buxbom, bilden hämtad från annat håll:
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Dagen efter
Om det ändå hade stannat vid rödvinet...
Sebastian kom på den ljusa idén att addera en smula cognac till dryckjommet. Det var dömt att misslyckas redan från början. Inte cognacen som sådan, utan att han hällde vatten i karaffen för att skyla vårt brott. Det är uppenbarligen stor skillnad på 43-procentig cognac och 30-procentig, eller om det rent av blev 20-procentig.
Tur att pappa och mamma har åkt iväg på semester så vi har några dagar på oss att återställa alkoholbalansen i karaffen. Det ska vi nog göra med vinet med. Fanken, det blev en dyr kväll.
Sebastian kom på den ljusa idén att addera en smula cognac till dryckjommet. Det var dömt att misslyckas redan från början. Inte cognacen som sådan, utan att han hällde vatten i karaffen för att skyla vårt brott. Det är uppenbarligen stor skillnad på 43-procentig cognac och 30-procentig, eller om det rent av blev 20-procentig.
Tur att pappa och mamma har åkt iväg på semester så vi har några dagar på oss att återställa alkoholbalansen i karaffen. Det ska vi nog göra med vinet med. Fanken, det blev en dyr kväll.
