generation8

Alla i huset sover. Sekten sover av utmattning och Sebastian av gammal vana.
Gunnar och de andra ska ordna nyårsfesten och de vill överraska oss. Lite som tack för julfestligheterna och det verkar som att de vill göra någon slags minnesstund efter min far. Det var vad jag snappade upp när jag var vaken ett tag. Jag har inte hjärta att förklara för dem att de har missuppfattat allt, att deras ledare ingalunda är död utan lever i högsta välmåga. I och för sig är deras ledare kanske död, men det i rollen som ledare. Det är den rollen jag har tagit över.

Inte för att jag vet vad de ska tacka oss för. Julfesten blev ett enda stort misslyckande. Ett enda stort uppträde med handgemäng och blodvite. Jag tror att det blev för mycket vackra kvinnor i slottet på en och samma kväll för att en del av gubbarna skulle kunna hålla huvudet kallt. Dessutom är det något som händer med dem när de kommer hit, det är som om deras sinnen förmörkas bara av att stiga över tröskeln och gå in i hallen. Det liksom ligger i luften att de inte unnar oss att bo här och det är som om de vill att allt ska gå åt skogen, som om de vill att vi inte ska klara ut det här när inte far och mor är hemma.
Då är det tur att vi har Gunnar och sekten. De står på vår sida och skyddar oss.

Jag såg en stor bock nere vid dammen när jag steg upp. Den får vara. Jag har skjutit så vi klarar oss för året ut. Gunnar ska servera rådjur och andmousse i kväll. Han plockade två stora sadlar och en stek ur frysen och ändå ser den proppfull ut. Jag har aldrig ätit andmousse tidigare, kan det verkligen vara gott? Jag föredrar dem baconlindade och stekta i smör tillsammans med en pinot noir.

Under julfesten slog det mig en sak: jag måste  nog lära min lilla sekt grunderna i vett och etikett. Att löskefolket från YYY-dal inte kan föra sig är inte mycket att säga om men sekten, så länge de bor på slottet, borde ha en viss takt och ton. Jag försökte lite försynt under julfesten påpeka självklara saker som att man åtminstone har kavaj vid bordet och att man aldrig skålar i öl. Egentligen är det bara stallknektar som dricker öl, men eftersom Sebastian bälgar i sig kopiösa mängder får man väl acceptera att sådant brukas under vårt tak. Men inte ens det visste de. Då inser man att man får börja jobba från grunden. Bland de andra gästerna fanns det en del bättre takter. Hon, om det nu är med stort eller litet h vilket DNA-testet får avgöra, hade takt och ton. Är hon min syster kommer hon utan tvekan kunna för sig här.

Det blir nog mitt nyårslöfte i år: jag ska lära sekten vett och etikett. Jag skulle gärna lära Sebastian det med, men det är nog en omöjlig utmaning. Sebastians nyårslöfte borde bli att sluta snusa. Gunnars borde vara att sluta hota med att att begå hand på sig själv så fort någon säger emot honom. 

Postiljonen borde också sluta snusa. Jag undrar om han tål snuset. Kanske är han allergisk. Hans ögon blir rödare och pupillerna större för varje dag som går, talet sluddrigare och han har börjat se konstiga ljusfenomen när han är ute och kör postbilen. Det verkar i och för sig som att fler av våra snusköpare lider av samma prodblem. Å andra sidan köper de mer och mer snus av oss. Jag tror att Sebastians blandning är väldigt stark och väldigt vanebildande. Även om många av våra antagonister beter sig som svin kommer de sedan helt skamlöst och köper mer snus av oss. Sebastian höjde priset rejält redan för en vecka sedan, med hänvisning till den kommande tobaksskattehöjningen i morgon, och ändå köper de bara mer och mer. Förmodligen säljer de vidare med god avans. 

A propos etikett. Gunnar envisas med att höja glaset en halvmeter över huvudet varje gång (och det är ofta) han skålar. 
 

Jag är en obelisk
på ett regnglansigt
kullerstenstorg.
Erekterad och hård
river jag sår i rymden.
Jag bär mina fäders drömmar
på mina axlar av granit.

Genom Urdarbrunnens djup,
över XXX mjuka höjder
har min längtan sporrsträckt sprungit
efter att få lägga mig ned.
Jag är trött och längtar
efter att få luta min kropp
mot muren i den mörka gränden.

Någonstans i universum
finns ett urhem
som alla stjärnor kommer från.
En plats där tanken får vila,
ett bröst där hjälten vågar sova.

Det slog mig igår att snön är ett otyg av bibliska mått. Så fort det ramlat ned ny snö så måste jag vänta på att posten blivit levererad innan jag kan köra ut till landsvägen. Annars riskerar jag att avslöja mig för närpolisen. Att gå de två kilometrarna ut till landsvägen är inte skojigt, absolut inte i snö.
Jag hoppas att det blir en riktigt mild vinter med lite nederbörd. Varken jag eller min bror har överhuvudtaget funderat på hur vi ska lösa snösröjningen.
Pappa hade en gubbe som kom med traktor så fort det hade snöat. Jag träffade honom igår och frågade om han skulle fortsätta med det i vinter. Han tittade på mig länge och frågade:
-Tror du jag har gjort det för nöjes skull?
Nej, det trodde jag väl inte men när jag frågade hur mycket det kostade så skrattande han hånfullt och sa att tjänsten inte är till salu.
Uppenbarligen har vi fått en ovän till. varför vet jag inte.

Vi har börjat planera för julen. Sebastian har bjudit sina polare hem till oss för den obligatoriska förjulfesten. Varje år har de spritfest kvällen före julafton så att de garanterat är bakfulla på julaftons morgon. Dessutom har han bjudit in våra påstådda halvsyskon till festen. Själv gillar jag det inte alls. De försöker roffa åt sig av vårt men Sebastian verkar inte förstå det. 
-Har de rätt till arvet, så har de rätt, svarar han när jag försöker förklara att de vill oss illa. Kanske är det så, men DNA-provet är inte taget ännu och så länge det inte finns något bevis får de åtminstone ta med sig egen sprit. 
I och för sig kan det bli en ganska kul historia. Själv har jag lite vänner från internatet som kommer hit. Det kan bli en härlig kulturkrock... "internerna", sektmedlemmarna, medelklasspatrasket från YYY och Sebastians dryckesbröder.
Våra sektmedlemmar är som små barn och har börjat pynta inför julen. De har uppenbarligen inga planer på att lämna slottet till jul utan verkar vara synnerligen hemmastadda. Prästen har hotat med att komma förbi, liksom postiljonen och lite annat löskefolk. Ryktet om vår julfest verkar sprida sig som en löpeld. Hoppas inte prästen kommer. Jag hade tänkt att bära prästkåpa på festen.

Hade vi bara haft råd hade jag placerat ut en marschall varannan meter genom allén, hela sträckan från landsvägen till trappan.

http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/julstämning
http://bloggar.se/om/släkten  
http://bloggar.se/om/kvinnor
http://bloggar.se/om/jul
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/adel
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/sexsekt 
^{_{http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
http://nyligen.se/ping/}}

Åkte skridskor i eftermiddags. Jag missade förra köldknäppen i början av november men nu var jag på hugget. När kylan kommer smygande om natten och inte en moln döljer de knirrande stjärnorna så får man den mest fantastiska skridskoisen. Fyra-fem centimeter spegelblank is, en smula förrädisk närmast inloppet och bågnar på mitten. Medan kräftorna slumrar på botten och regnbågen står och surar i höljan far vi runt som galningar, väl medvetna om att det blir kallt och vått om vi blir stående på samma ställe. 
Jag älskar vintern. Jag skulle vilja ordna en skridskofest (med riktiga skridskor - inga sådana där vulgära långskenor och stavar och ryggsäckar). Marschaller från slottet ned till dammen, och runt dammen. Tänk er det, en maschall varannan meter vars sken fladdrar oroligt i den kungsblå natten. Och efteråt går vi in och hänger upp skridskorna i vapenrummet, byter om och dricker en stor varm bål i salongen. Det är sådant man kan göra när ens föräldrar inte är hemma.

Snart kommer nog holländarna hit med sina isjakter... De brukar komma till sjön här nedan redan i november. Det är en av de första som fryser i länet eftersom den är så grund. I år ska vi sälja snus till dem. Holländarna är rätt sköna typer, långt bättre än alla skräniga typer som kommer ut med sina ryggsäckar och ispikar i januari, alla motorcykelåkande skäggmurvlar som ska väsnas till ingen nytta, men framför allt bättre än alla fågelskådande nördar som ockuperar stränderna på sommarhalvåret.

Vi har fortfarande inte hört någonting från pappa och mamma. Däremot har vi hört av kommunen, polisen, banken och villaägareföreningen. Till och med prästen har kommit hit med sina tarvliga insinuationer.
Kommunen tänker uppenbarligen, trots våra protester, göra om vår stora delar av vår mark till en ekopark. Dessutom ska de bygga en ekologisk konferensanläggning nere i hagen. De har redan satt ett pris på marken som de förväntar sig att vi ska betala. Jag försökte invända att det inte blir någon affär eftersom pappa inte är hemma och inte kan skriva på papper. Det verkar inte spela någon roll för kommunen. De hävdar att de kan göra det ändå.
Närpolisen hävdar att han företräder en massa människor som jag är släkt med...? Jag vet inte om vem som har en skruv lös, men några borta i YYY-dal har tydligen fått för sig att de är halvsyskon med oss.
Banken kräver mer betalt. Vi har lyckats sköta räntebetalningarna, men det räcker tydligen inte. Bankfascisten säger att han kan säga upp lånen vilken dag som helst, bäst han gitter.
Jag stod och fiskade nere vid dammen i mina bästa rossläderstövlar och gröna kavaj när han kom ned i jeans och berättade det. Jag låtsades om som att jag inte hörde honom. Det var ganska kul... ett tag.
Prästen insinuerar att jag och min bror driver en sexsekt... Jag vet inte vad man ska svara på sådana beskyllningar. Har funderat på att polisanmäla honom för förtal. Men då är det närpolisen jag ska gå till och vi är inte precis såta vänner.
Villaägareföreningen vill förbjuda jakten på vår mark. De hävdar att risken är för stor för att en förlupen kula ska hamna i YYY-dal. De hävdar att de har rätten på sin sida i och med att parken blir detaljplanelagt område.
En sak är säker, hamnar en av mina kulor i YYY-dal kommer den inte vara förlupen i alla fall.
Det komiska i sammanhanget är att närpolisen har råkat i luven med villaägareföreningen och kommunen. Eftersom han företräder en massa människor som anser sig ha någon slags besynnerlig rätt till vårt slott och våra marker pga den där förvirrade släktfrågan, tror han att de ska sänka värdet på "hans" tillgång. 
Om en månad ska vi tydligen underkasta oss ett DNA-prov, min bror och jag. 

Samtidigt är de alla så skamlösa och fräcka. De kommer hit med sina krav, domderar och lever rövare och så slutar det alltid med att de köper vårt snus. Vi verkar ha konstruerat världens mest vanebildande snus. Starkt är det också. postiljonen blir bara konstigare och konstigare. Han till och med röker vårt snus, springer i växthuset dagarna i ända och plockar med plantorna och häromdagen fick han en black out.
Det verkar ha hänt med kärringen som företräder villaägareföreningen också. I förrgår körde hon rakt genom grannens stenmur med sin fula bil. Det var ren sinkadus att Sebastian och jag kom förbi och kunde kräva henne på två tusen kronor för reparationen. Det komiska är att hon inte visste att det var grannens stenmur.

Vi är tillbaka i den onda spiralen och har börjat sälja antikviteter. Gunnar har haft svårt att fixa fram mer pengar, eller vi vill inte att han ska göra det helt enkelt av skäl som jag inte kan gå in på. Hon i grindstugan har uppenbarligen betalat ett långt förskott till pappa så henne kan vi inte få mer av. Vi behöver nog ta tag i den där sekten och se vad vi kan göra av den...

Vi verkar ha alla emot oss. Numer flyger också flygplanen till och från flygplatsen precis över oss. De gjorde de aldrig när pappa var hemma.


_{^{http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/samhälle
http://bloggar.se/om/ekologi
http://bloggar.se/om/sexsekt
http://bloggar.se/om/snus}}
http://bloggar.se/om/kvinnor
http://bloggar.se/om/kärlek
_{^{http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
http://nyligen.se/ping/}}