generation8

Det var ungefär som med Snusmumriken.
Våren kom och Sebastian gick. "En oöverstiglig oro, en lust, för att inte säga drift" drev honom att bara ge sig i väg. Det sa han i alla fall själv. han vet inte riktigt var han har varit, hur länge eller varför. Han var bara tvungen att bryta upp. Säger han.
Jag hörde i morse av Margareta at han hade skymtats i YYY-dal och att han har tillbringat merparten av veckan hemma hos någon kvinna i YYY-dal. Ålder? Vet inte. sannolikt fanns det någon äkta karl som var iväg på affärsresa, eller vart de nu åker iväg någonstans.

"Hade jag tyckt om att vara intim med främmande människor så hade jag blivit prostituerad."
 
Det sa min far en gång när kommunpampen förde på tal att vi borde öppna parken för allmänheten. Då trodde jag att det berodde på att han bara ville visa förakt.

Nu förstår jag bättre vad han menade, nämligen att allt har ett pris - även den egna integriteten. I min fars värld var pengar allt. Just därför att det aldrig fanns nog av det. Det var den världen jag och Sebastian fick ärva efter honom och mamma.  Ständig pengabrist, ständigt nya utgifter.

Nu har jag anträtt resan mot ointegriteten. Journalisten var här och träffade mig och Sebastian i dag för en första intervju. det pågick i nästan två timmar och jag mådde illa nästan hela tiden. Sebastian verkade inte bry sig mycket om saken utan var mest upptagen av henne. Trots att hon är ganska gammal, säkert nästan 30 år.

Ointegriteten gestaltar sig i några timmars diskussion en gång i veckan. Hon vill veta allt och jag vill egentligen inte svara på någonting. Men när jag tvekar fyller Sebastian glatt i. Hittills har vi bara hunnit gå igenom de två första generationerna här på godset. "Det behövs för att få grepp om sammanhanget", säger hon.

När jag berättade slog det mig att mycket av de som vi fått höra om våra förfäder kanske är rena skrönor utan någon som helst sanning. Blodfläcken på golvet nedanför stora trappan är en sådan. Hur vet vi att det verkligen kommer från Torsten i andra generationen då han blev upphunnen av kungens män och ihjälslagen för sin delaktighet i mordet på Gustav III. Det slog mig att han har aldrig blivit nämnd i någon historiebok, bara i vår ätts muntliga tradition.

Och det finns mycket som man kan fundera över. Men hon, författarinnan, säger att det inte gör något. Att det tvärtom bara är bra därför att det blir en så mycket bättre historia. Det blir en historia om hävdvunna lögner...

Fastighetsskatten... förmögenhetsskatten - liksom alla andra orättfärdiga skatter som bara syftar att driva adeln från sina traditionstyngda ättemarker - är äntligen på väg att förkrympa till inget mer än ett litet fult, skrynkligt och kommunistrött russin. Det här är en märkesdag för Sveriges Högvälborna Adel och alla förnuftsdyrkare i alla länder. Först försvann gåvoskattten och arvsskatten under den förra arbetarregimen men nu när de vita segrat gör de rent hus med alla konfiskatoriska skatter.
Var det verkligen så få som såg vad som händer med det här landet. Alla gamla fina traditioner höll på att duka under. Bara nyrika riskkapitalister skulle bo i slott tycktes som för något halvår sedan. Folk som inte vet något om slottstradition, som inte vet något annat än hur man räknar pengar. Avundsjukan mot oss som kan räkna vår ättelinje längre än till en smutsig bakgata på Söders höjder i början av 1900-talet har inte bara varit stor utan har ibland tett sig legitim. Avundsjuka har varit legitim i Sverige. Men inte längre. Ha! Nu kommer kontrarevolutionen. Nu kommer revolten mot Robespierre, mot Pariskommunen, mot Berlinmuren och mot pansarkryssaren. Era rödsmutsiga låtsasfanor - taffliga försök till att efterapa maktattribut - slokar i den svaga vinden.
Ädlingar över hela Sverige, låt oss gå samman och jaga ut slottsockupanterna ur våra slott. De har orättfärdigt, med stöd av tvivelaktiga aktivitetsbidrag från sina svågerpampar, befolkat ädlingarnas boningar. Låt oss riva ned fanorna, låt oss skrämma de unga örnarna, låt oss slå ungkommunisterna i bojor och gråssosarna på munnen. Låt det bli en ny underbar tid för aristokratin. Låt oss starta den nu!

OPERA SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK

^{_{http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se}}

I veckan blev jag kontaktad av en journalist. Hur hon lyckades få reda på min identitet är en gåta, men uppenbarligen går det att spåra via inlägg på någon blogg. Hon har koll på allt, har läst allt jag har skrivit och hade en massa frågor om sånt jag inte har skrivit.
Till saken. Hon vill skriva en story om mig, min bror och vårt gods - liksom om våra föräldrar. Förmodligen läser hon det här inlägget (hej!) som jag skriver nu. Hon hävdade att hon kunde skriva så att min identitet förblev anonym...
Tjena, så går det med anonymiteten.
Pengar är som bekant det stående problemet här på godsete så jag kom med ett djärvt förslag - hundra tusen kronor och hon får skriva vad hon vill om oss.
Så går det till när man säljer sin själ. Så går det till när självförnedringen når klimax, när man blir driftkucku i medelklassens storstadspress.
Vad hände?
Hon avböjde. Som ett gement luder erbjöd jag mig henne att våldföra sig på min ära och hon tackade nej! I stället föreslog hon att hon skulle skriva en bok om mig, en roman, med fingerade namn, fingerade platser men baserad på verkligheten. Vår verklighet.
Jo-jo. Vad tjänar jag på det?

Lina:
Ja, nu har du läst det här inlägget om din framstöt och vad jag tycker om det. Så krass är verkligheten. Det vill säga min verklighet. Ge mig pengar så ställer jag upp på vad som helst.