generation8

Ockupationen av ungdomshuset i Köpenhamn, liksom de efterföljande kravallerna, är i mina ögon inte något annat än knarkarnas försök att rättfärdiga sitt kriminella liv och handlande.
Huset tillhör dem inte. Det är inte deras. De har ingen rätt till annans egendom. De kan slå sönder bäst de vill men det förändrar inte grundfrågan: äganderätten.

Jag önskar att det var likadant här hemma på vårt gods. Men här är det inte knarkande sluskar som med våld försöker roffa åt sig utan det är kostymkädda (låt vara kostymer från Dressman) kommunalpolitiker som bestämmer att de ska förfara som de behagar med vårt gods. Det är samma ondska, samma girighet men i olika tappning.

Jag hoppas polisen slår in huvudet på dem allesammans. Och att vi sedan kan tillämpa samma principer här hoss oss.

Det var inte länge sedan de välvilliga damerna från de finare ätterna ordnade välgörenhetsinsamlingar på Riddarhsuset till förmån för ryska gatubarn. Kanske två eller tre år sedan jag var på den senaste balen och köpte lotter med meningslösa vinster för att ge en femtiolapp till någon tolvårig sprutnarkoman.
Idag är läget ett annat.
I förrgår kom en jättestor BMW inkörande på grusrundeln och ut ur bilen steg en karl i ful kostym. Med sig hade han en kvinna vars kjol var så kort att hon lika gärna kunnat lämna kvar den i bilen.
Vad gjorde de hos oss?
Nej, ingenting annat än att de var ute och tittade på ett hus att köpa...
Hallå, hade vi satt upp en "till salu"-skylt?
Nej, det hade vi inte, tillstod han, men han var villig att betala bra. Han gillade läget; nära Arlanda,  en bra sjö, stora ängar, långt från grannar (om han bara visste hur jobbigt nära folket i YYY-dal är).

För ett ögonblick trodde jag att det var dolda kameran. Eller kanske någon av Sebastians sjuka kompisar som försökte sig på ett sjukt skämt. Men det verkade inte så. Karln var nöjd med ett ilsket nej och kastade sig i sin BMW för att hasta vidare till Bukowskis.

Jag var tvungen att gå in och titta på Bukowskis för att se vad det var som lockade nyrika ryssar till Sverige.
Det var tydligt att ryskt är gångbart på Bukowskis numer. Det har en egen rubrik i katalogen.

Vi har en del ryska antikviteter som våra förfäder ärligt vunnit på Narvas hed. Men när man såg de klubbade priserna i katalogen kunde man inte annat än att beklaga att inte fler av våra förfäder varit i härnad österut.


Eller var sägs om ett par urnor från kejserliga (nåja) porslinsmanufakturen i S:t Petersburg anno 1831. 60 centimeter höga, och så vulgära att de omöjligt kan placeras någonannanstans än i palats på Nevas strand.
Och priset?
Utropet var på 1,5-2 miljoner kronor. De gick för 4,3 miljoner.
Ärligt talat, 4,3 miljoner kronor för lite majolika. Det skulle räcka för att lägga om taket, rusta upp brygghuset, muta kommunens starke man att ändra detaljplanen och lösa alla lån. För lite sketen rysk fajans!
Jag borde ha tänkt mig för och bjudit in BMW-mannen i slottet. Vi har ett rysk livstandar på vinden, några trevliga teckningar över Nyenskans, en del ryskt silver och ett halvtaffligt porträtt av Jekaterina Aleksejevna. Det hade nog betalat en hel del.
Fast det hade ju inte gått för sig. det svinet trodde att det gick att köra upp för vår allé i en vit BMW och lägga upp kontanta pengar för vårt slott.

_{^{http://bloggar.se/om/blockad
http://bloggar.se/om/facket
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/adel
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/opera
http://bloggar.se/om/klass
http://bloggar.se/om/ryssland
http://bloggar.se/om/nyrik
http://bloggar.se/om/ekologi
http://bloggar.se/om/sexsekt
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/kvinnor
http://bloggar.se/om/historia
http://bloggar.se/om/uppland
http://bloggar.se/om/ekologi
http://bloggar.se/om/kärlek
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se}}

_{^{http://bloggar.se/om/stagnelius
http://bloggar.se/om/lyrik
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/adel
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/opera
http://bloggar.se/om/klass
http://bloggar.se/om/ekologi
http://bloggar.se/om/sexsekt
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/kvinnor
http://bloggar.se/om/historia
http://bloggar.se/om/uppland
http://bloggar.se/om/ekologi
http://bloggar.se/om/kärlek
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se}}

Ur Dagens Nyheter (Flamman, enligt pappas definition):
"En annan trend som orsakat förvåning hos PRV är ungas förkärlek för adelsliknande namn. Adelsätternas släktnamn kommer man inte åt, men genom att kombinera blåblodigt klingande för- och efterled kan man skapa nybildade namn som är fria.
- Silvergrip, Ridderfalk och sådana namn. Det kryper ned i åldrarna, säger Runo Swärd.
Namnbyte kostar 1.100 kronor i ansökningsavgift. Och har man väl bytt namn är det svårt att ändra igen om man ångrar sig..."

För det första är det inte adelsliknande. Det är pajasliknande.
För det andra tror jag inte att de förstår vad de innebär att vara riddare, vilka krav som ställs på en och hur tungt det är. Det är så mycket mer än ett namn.

Men det kanske räcker åt löskefolket.Vi har ju här på orten en del bisarra försök till att låta finare än vad de är. Vad sägs om Bergenstierna, Schiöldstam, Adlerssporre och Asterklett...
Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Sebastian med.
Det blev... inte riktigt som jag hade trott.
Resultatet av DNA-provet gav ett minst sagt oväntat resultat.

Jagade hjort idag. Jag hade en kapital hjort på kornet, i ett bra läge, stillastående, plats för ett andra skott. Jag valde att fria istället för att fälla. Så här i efterhand vet jag inte varför. Jag hade helt enkelt ingen lust, men varför jag inte hade vet jag inte. Den fick leva. Jag bara kände att jag inte ids, inte ids släpa, ta ur, slaska och stycka. Jag ids inte.

Igår var jag ner till byn för att handla och såg en av mammas nipperaskar ligga utanför Konsum och skräpa. Jag har förlikat mig med att Sebastian snusar, att han lurar ned andra i snusträsket och att han dessutom tar av mammas nipperaskar för att placera snuset i. Men sedan ligger de där spridda över hela kommunen, de nipperaskar som mamma samlat och samlat på...
Men vad säger det? Jo, att vårt slottssnus säjer som bara fanken. Vi producerar inte bara snus utan också skräp. Det är beviset på att vi har åstadkommit något.

I lilla biblioteket sprang jag på en samling Stagnelius. Jag blev alledels tagen. Vad sägs?

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
    att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
    blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
    skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
    förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
    i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
    därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
    oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
    och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
    i gyllene ro.

Det hände igår igen, jag tror att det är sjunde eller åttonde gången sedan i somras. Det har hänt förr men det har blivit betydligt vanligare sedan i somras: att det kommer främmande människor gående i vår park som om det var någon allmänning.

När far var hemma brukade det sluta i höga röster, svordomar och hot om våld eller åtminstone polisanmälan. Det hade uppenbarligen en avskräckande effekt. Men nu verkar löskefolket komma tillbaka, som om de vet att pappa inte är hemma.
Jag borde bli som han. Jag borde ta på mig rossläderstövlarna, slita med en hagelbock, gå ned och skälla ut dem efter noter och kanske demonstrativt skjuta på någon andkrake så att det slår lock i deras öron. Jag borde bli kall och hård , precis som han.

Förr hade man respekt för adeln, titlar och efternamn, men idag har folk tagit de mest idiotiska efternamn man kan tänka sig. Jag hörde nyligen talas om en som tagit namnet efter en utslocknad riddarätt. Det är ju bedrägeri och historieförvanskning!

Det är många som gnäller över växthuseffekten. Inte jag. Har man 800 kvadratmeter slott att värma upp är den synnerligen välkommen. Låt det komma mer av den varan.
Vanliga vintrar brukar vi hålla svalt på vinden och tredje våningen (källaren är alltid sval av sig själv) men i år har vi sekten på tredjevåningen. Även om de är tåliga och sällan klagar kan man inte gärna låta kvicksilvret sjunka under 15 grader.
Däremot saknar jag isen. Vi har haft några få tillfällen att skrinna på dammen men ännu inte på sjön. Nu finns det inte ens någon is på dammen. Å andra sidan gynnar det kräftorna.

DNA-provet närmar sig.
Jag tycker inte om det. Antagligen går det inte att lura. Vi kan alltid försöka skicka dit Gunnar, men risken är att polisen är med och då åker vi väl dit för domstolstrots. Å andra sidan vill jag egentligen inte att Gunnar ska träffa polisen överhuvudtaget - av skäl jag inte går in på.  
Om man har släktingar är det svårt att förneka det. Sebastian tjatar att om de är våra släktingar har de rättigheter vare sig de vill eller inte. Kanske har han rätt, har man halvsyskon och halvkusiner så är det svårt att svära sig fri. Det ligger liksom utanför ens egen kontroll. Man har varken kontroll över uppkomsten och inte heller efterbörden.

Sebastian säljer snus och postiljonen snusar som om varje dag var den sista. Vi har fått fler kunder efter att staten höjde skatten på snus och ändå har våra gamla köpare börjat köpa mer av oss för att förse egna kunder. Sebastian är orolig för att hans speciella ingredienser ska ta slut och har också chockhöjt priset, precis som staten har gjort. Han säger själv att han inte hade räknat med anstormningen och att vi måste bygga ut eller skaffa ett nytt växthus i vår så att vi får fram mer örter. Annars lär vi behöva köpa egna råvaror framåt senvåren. Vem vet hur dyrt det kan bli? 
Allting var så mycket enklare när pappa var hemma.

Alla i huset sover. Sekten sover av utmattning och Sebastian av gammal vana.
Gunnar och de andra ska ordna nyårsfesten och de vill överraska oss. Lite som tack för julfestligheterna och det verkar som att de vill göra någon slags minnesstund efter min far. Det var vad jag snappade upp när jag var vaken ett tag. Jag har inte hjärta att förklara för dem att de har missuppfattat allt, att deras ledare ingalunda är död utan lever i högsta välmåga. I och för sig är deras ledare kanske död, men det i rollen som ledare. Det är den rollen jag har tagit över.

Inte för att jag vet vad de ska tacka oss för. Julfesten blev ett enda stort misslyckande. Ett enda stort uppträde med handgemäng och blodvite. Jag tror att det blev för mycket vackra kvinnor i slottet på en och samma kväll för att en del av gubbarna skulle kunna hålla huvudet kallt. Dessutom är det något som händer med dem när de kommer hit, det är som om deras sinnen förmörkas bara av att stiga över tröskeln och gå in i hallen. Det liksom ligger i luften att de inte unnar oss att bo här och det är som om de vill att allt ska gå åt skogen, som om de vill att vi inte ska klara ut det här när inte far och mor är hemma.
Då är det tur att vi har Gunnar och sekten. De står på vår sida och skyddar oss.

Jag såg en stor bock nere vid dammen när jag steg upp. Den får vara. Jag har skjutit så vi klarar oss för året ut. Gunnar ska servera rådjur och andmousse i kväll. Han plockade två stora sadlar och en stek ur frysen och ändå ser den proppfull ut. Jag har aldrig ätit andmousse tidigare, kan det verkligen vara gott? Jag föredrar dem baconlindade och stekta i smör tillsammans med en pinot noir.

Under julfesten slog det mig en sak: jag måste  nog lära min lilla sekt grunderna i vett och etikett. Att löskefolket från YYY-dal inte kan föra sig är inte mycket att säga om men sekten, så länge de bor på slottet, borde ha en viss takt och ton. Jag försökte lite försynt under julfesten påpeka självklara saker som att man åtminstone har kavaj vid bordet och att man aldrig skålar i öl. Egentligen är det bara stallknektar som dricker öl, men eftersom Sebastian bälgar i sig kopiösa mängder får man väl acceptera att sådant brukas under vårt tak. Men inte ens det visste de. Då inser man att man får börja jobba från grunden. Bland de andra gästerna fanns det en del bättre takter. Hon, om det nu är med stort eller litet h vilket DNA-testet får avgöra, hade takt och ton. Är hon min syster kommer hon utan tvekan kunna för sig här.

Det blir nog mitt nyårslöfte i år: jag ska lära sekten vett och etikett. Jag skulle gärna lära Sebastian det med, men det är nog en omöjlig utmaning. Sebastians nyårslöfte borde bli att sluta snusa. Gunnars borde vara att sluta hota med att att begå hand på sig själv så fort någon säger emot honom. 

Postiljonen borde också sluta snusa. Jag undrar om han tål snuset. Kanske är han allergisk. Hans ögon blir rödare och pupillerna större för varje dag som går, talet sluddrigare och han har börjat se konstiga ljusfenomen när han är ute och kör postbilen. Det verkar i och för sig som att fler av våra snusköpare lider av samma prodblem. Å andra sidan köper de mer och mer snus av oss. Jag tror att Sebastians blandning är väldigt stark och väldigt vanebildande. Även om många av våra antagonister beter sig som svin kommer de sedan helt skamlöst och köper mer snus av oss. Sebastian höjde priset rejält redan för en vecka sedan, med hänvisning till den kommande tobaksskattehöjningen i morgon, och ändå köper de bara mer och mer. Förmodligen säljer de vidare med god avans. 

A propos etikett. Gunnar envisas med att höja glaset en halvmeter över huvudet varje gång (och det är ofta) han skålar. 
 

Jag är en obelisk
på ett regnglansigt
kullerstenstorg.
Erekterad och hård
river jag sår i rymden.
Jag bär mina fäders drömmar
på mina axlar av granit.

Genom Urdarbrunnens djup,
över XXX mjuka höjder
har min längtan sporrsträckt sprungit
efter att få lägga mig ned.
Jag är trött och längtar
efter att få luta min kropp
mot muren i den mörka gränden.

Någonstans i universum
finns ett urhem
som alla stjärnor kommer från.
En plats där tanken får vila,
ett bröst där hjälten vågar sova.

Det slog mig igår att snön är ett otyg av bibliska mått. Så fort det ramlat ned ny snö så måste jag vänta på att posten blivit levererad innan jag kan köra ut till landsvägen. Annars riskerar jag att avslöja mig för närpolisen. Att gå de två kilometrarna ut till landsvägen är inte skojigt, absolut inte i snö.
Jag hoppas att det blir en riktigt mild vinter med lite nederbörd. Varken jag eller min bror har överhuvudtaget funderat på hur vi ska lösa snösröjningen.
Pappa hade en gubbe som kom med traktor så fort det hade snöat. Jag träffade honom igår och frågade om han skulle fortsätta med det i vinter. Han tittade på mig länge och frågade:
-Tror du jag har gjort det för nöjes skull?
Nej, det trodde jag väl inte men när jag frågade hur mycket det kostade så skrattande han hånfullt och sa att tjänsten inte är till salu.
Uppenbarligen har vi fått en ovän till. varför vet jag inte.

Vi har börjat planera för julen. Sebastian har bjudit sina polare hem till oss för den obligatoriska förjulfesten. Varje år har de spritfest kvällen före julafton så att de garanterat är bakfulla på julaftons morgon. Dessutom har han bjudit in våra påstådda halvsyskon till festen. Själv gillar jag det inte alls. De försöker roffa åt sig av vårt men Sebastian verkar inte förstå det. 
-Har de rätt till arvet, så har de rätt, svarar han när jag försöker förklara att de vill oss illa. Kanske är det så, men DNA-provet är inte taget ännu och så länge det inte finns något bevis får de åtminstone ta med sig egen sprit. 
I och för sig kan det bli en ganska kul historia. Själv har jag lite vänner från internatet som kommer hit. Det kan bli en härlig kulturkrock... "internerna", sektmedlemmarna, medelklasspatrasket från YYY och Sebastians dryckesbröder.
Våra sektmedlemmar är som små barn och har börjat pynta inför julen. De har uppenbarligen inga planer på att lämna slottet till jul utan verkar vara synnerligen hemmastadda. Prästen har hotat med att komma förbi, liksom postiljonen och lite annat löskefolk. Ryktet om vår julfest verkar sprida sig som en löpeld. Hoppas inte prästen kommer. Jag hade tänkt att bära prästkåpa på festen.

Hade vi bara haft råd hade jag placerat ut en marschall varannan meter genom allén, hela sträckan från landsvägen till trappan.

http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/julstämning
http://bloggar.se/om/släkten  
http://bloggar.se/om/kvinnor
http://bloggar.se/om/jul
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/adel
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/sexsekt 
^{_{http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
http://nyligen.se/ping/}}

Åkte skridskor i eftermiddags. Jag missade förra köldknäppen i början av november men nu var jag på hugget. När kylan kommer smygande om natten och inte en moln döljer de knirrande stjärnorna så får man den mest fantastiska skridskoisen. Fyra-fem centimeter spegelblank is, en smula förrädisk närmast inloppet och bågnar på mitten. Medan kräftorna slumrar på botten och regnbågen står och surar i höljan far vi runt som galningar, väl medvetna om att det blir kallt och vått om vi blir stående på samma ställe. 
Jag älskar vintern. Jag skulle vilja ordna en skridskofest (med riktiga skridskor - inga sådana där vulgära långskenor och stavar och ryggsäckar). Marschaller från slottet ned till dammen, och runt dammen. Tänk er det, en maschall varannan meter vars sken fladdrar oroligt i den kungsblå natten. Och efteråt går vi in och hänger upp skridskorna i vapenrummet, byter om och dricker en stor varm bål i salongen. Det är sådant man kan göra när ens föräldrar inte är hemma.

Snart kommer nog holländarna hit med sina isjakter... De brukar komma till sjön här nedan redan i november. Det är en av de första som fryser i länet eftersom den är så grund. I år ska vi sälja snus till dem. Holländarna är rätt sköna typer, långt bättre än alla skräniga typer som kommer ut med sina ryggsäckar och ispikar i januari, alla motorcykelåkande skäggmurvlar som ska väsnas till ingen nytta, men framför allt bättre än alla fågelskådande nördar som ockuperar stränderna på sommarhalvåret.