Jag är spjutet som tränger in i mig själv
Jag är
Jag är trädet som står
djupt fästad i myllan.
Jag är örnen som sitter i mina grenar
och kastar mig ut i rymden.
Jag är tanken som flyger högt.
Jag är det lätta molnet som svävar
högt över jorden, mig själv.
Jag är vinden som rycker i mina fjädrar.
Jag är himlen som fyller tomrummet
och blåser rent efter regnet.
Det är jag som faller till marken
Jag är snön och regnet
som faller mot mig själv.
Jag är vattnet som fryser,
isen som smälter,
bäcken som porlar
och elden som bränner.
Jag är hästen som springer,
ryttaren och spjutet
som gungar i ritten.
Jag är trädet där kroppen hänger
Jag är den kroppen
Jag är spjutet
som tränger in i mig själv.
Jag är livet och döden.
Jag går vart jag vill,
när jag vill.
Och jag är.
SLOTT ADEL JAKT SNUS UPPLAND HISTORIA KÄRLEK
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
