generation8

Alla i huset sover. Sekten sover av utmattning och Sebastian av gammal vana.
Gunnar och de andra ska ordna nyårsfesten och de vill överraska oss. Lite som tack för julfestligheterna och det verkar som att de vill göra någon slags minnesstund efter min far. Det var vad jag snappade upp när jag var vaken ett tag. Jag har inte hjärta att förklara för dem att de har missuppfattat allt, att deras ledare ingalunda är död utan lever i högsta välmåga. I och för sig är deras ledare kanske död, men det i rollen som ledare. Det är den rollen jag har tagit över.

Inte för att jag vet vad de ska tacka oss för. Julfesten blev ett enda stort misslyckande. Ett enda stort uppträde med handgemäng och blodvite. Jag tror att det blev för mycket vackra kvinnor i slottet på en och samma kväll för att en del av gubbarna skulle kunna hålla huvudet kallt. Dessutom är det något som händer med dem när de kommer hit, det är som om deras sinnen förmörkas bara av att stiga över tröskeln och gå in i hallen. Det liksom ligger i luften att de inte unnar oss att bo här och det är som om de vill att allt ska gå åt skogen, som om de vill att vi inte ska klara ut det här när inte far och mor är hemma.
Då är det tur att vi har Gunnar och sekten. De står på vår sida och skyddar oss.

Jag såg en stor bock nere vid dammen när jag steg upp. Den får vara. Jag har skjutit så vi klarar oss för året ut. Gunnar ska servera rådjur och andmousse i kväll. Han plockade två stora sadlar och en stek ur frysen och ändå ser den proppfull ut. Jag har aldrig ätit andmousse tidigare, kan det verkligen vara gott? Jag föredrar dem baconlindade och stekta i smör tillsammans med en pinot noir.

Under julfesten slog det mig en sak: jag måste  nog lära min lilla sekt grunderna i vett och etikett. Att löskefolket från YYY-dal inte kan föra sig är inte mycket att säga om men sekten, så länge de bor på slottet, borde ha en viss takt och ton. Jag försökte lite försynt under julfesten påpeka självklara saker som att man åtminstone har kavaj vid bordet och att man aldrig skålar i öl. Egentligen är det bara stallknektar som dricker öl, men eftersom Sebastian bälgar i sig kopiösa mängder får man väl acceptera att sådant brukas under vårt tak. Men inte ens det visste de. Då inser man att man får börja jobba från grunden. Bland de andra gästerna fanns det en del bättre takter. Hon, om det nu är med stort eller litet h vilket DNA-testet får avgöra, hade takt och ton. Är hon min syster kommer hon utan tvekan kunna för sig här.

Det blir nog mitt nyårslöfte i år: jag ska lära sekten vett och etikett. Jag skulle gärna lära Sebastian det med, men det är nog en omöjlig utmaning. Sebastians nyårslöfte borde bli att sluta snusa. Gunnars borde vara att sluta hota med att att begå hand på sig själv så fort någon säger emot honom. 

Postiljonen borde också sluta snusa. Jag undrar om han tål snuset. Kanske är han allergisk. Hans ögon blir rödare och pupillerna större för varje dag som går, talet sluddrigare och han har börjat se konstiga ljusfenomen när han är ute och kör postbilen. Det verkar i och för sig som att fler av våra snusköpare lider av samma prodblem. Å andra sidan köper de mer och mer snus av oss. Jag tror att Sebastians blandning är väldigt stark och väldigt vanebildande. Även om många av våra antagonister beter sig som svin kommer de sedan helt skamlöst och köper mer snus av oss. Sebastian höjde priset rejält redan för en vecka sedan, med hänvisning till den kommande tobaksskattehöjningen i morgon, och ändå köper de bara mer och mer. Förmodligen säljer de vidare med god avans. 

A propos etikett. Gunnar envisas med att höja glaset en halvmeter över huvudet varje gång (och det är ofta) han skålar.