generation8

Det har nu gått fyra månader sedan de åkte. Ett vykort för tre månader sedan är det enda livstecken vi sett sedan dess. Det har gått två månader sedan jag började oroa mig och nu har jag upptäckt att jag inte gör det längre.
Man reder sig bra utan föräldrar. Man reder sig kort och gott. Man biter ihop och ser till att fixa det som behövs. Under den första tiden funderar man på vad pappa förväntar sig att man ska göra, därefter vad han hade gjort. Nu har vi slutat älta det och gör som vi behagar. Vi har passerat en tröskel.
Likväl kan man aldrig göra sig riktigt fri. Även om man är fri i tanken är det bara en tillfällig välfärd. Det finns ständigt saker som drar ned en i det förgångnas vanor.
DNA-testet, till exempel. 
Jag kände mig lika simpel och tillintetgjord som en kungamördare i väntan på att bödeln skulle få göra sitt. Det var olidlig skam, skräck och vämjelig väntan. Hade någon erbjudit mig bilan i stället för bomullstussen i svalget hade tvivelsutan valt det första. Jag borde rent av ha gjort våldsamt motstånd. Jag borde ha tagit med mig en värja och spetsat såväl närpolisen som hon i den vita rocken. Men vad gjorde jag? Gapade och blundade!
Sebastian, som ju saknar skam i kroppen, tyckte att allting bara var festligt. På vägen ut mötte vi flera av dem som hävdar att de är våra halvsyskon och halvkusiner. Vad gjorde han? Hälsade glatt och kramade flera av dem...
Vi får se vad som händer när svaret på proverna kommer. Då kommer väl varenda slusk från YYY gå man ur huse, tåga mot vårt slott med högafflar och facklor. Sedan sliter de ut oss i vintermörkret och spetsar oss levande. Medan vi långsamt dör kommer väl kommunens grävskopor och förstör vår park för att bygga en konferensanläggning. 
Vad som än händer förtjänar jag det. Jag har svikit min ätt. Jag är ingen äkta XXX, jag är inte åttonde generationen xxx på xxx. Jag är bara en odugling som låter saker och ting hända.
Snön ligger djup i parken. Här och var syns de spröda spåren efter en mus som skräckslaget kilat mellan några drivor, rädd för att en rovfågel ska hinna ta den. Jag är precis likadan. Skräckslagen!
Om ändå pappa var hemma.
Antikrundan sändes på TV förra veckan... Ja, jag såg minsann vad som kom från vårt slott och jag hoppas vid gudarna att ingen annan såg det. Och jag såg de beskedliga sluskarna som girigt vakade över värderingsmannens utsaga om priset.
Vår sekt håller på med saker jag inte förstår. Kommunen gör saker med XXX jag inte hänger med i. Allting glider oss ur händerna. Under tiden står vi bara och tittar på med gapande munnar.
Det enda vi med säkerhet vet är att folk fortsätter fjäska för oss... på grund av vårt snus. En gång i tiden var hela kommunen beroende av XXX slott. Fortfarande när pappa var hemma gjordes ingenting utan att han gav sin välsignelse. Allt det är borta så när som på att de är beroende av vårt snus. Slottsblandat snus med egen kryddning. Det är det enda vi har kvar som gör dem beroende av oss.
Och det har fått sin förklaring. Det är inte en särdeles smickrande förklaring. Föga gentlemannamässig, absolut inte ridderlig. Men väldigt, väldigt effektivt.
Jag törs inte beskriva saken i detalj men det har visat sig att Sebastians egna kryddor inte är helt lagliga...

Allt är smutsigt.
XXX slott var en gång lika vitt och oförstört som nyfallen snö. Men som alla vet kan inte folk gå förbi orörd snö utan att göra spår, utan grisa ned. Allt måste besudlas. Så är det med ätten, slottet, marken och kärleken.


_{^{http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/samhälle
http://bloggar.se/om/adel
http://bloggar.se/om/sexsekt
http://bloggar.se/om/snus}
http://bloggar.se/om/kvinnor
http://bloggar.se/om/kärlek
^{http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
http://nyligen.se/ping/}}