generation8

I går natt hörde jag något besynnerligt som jag aldrig har hört tidigare här på slottet. Det var ett rasslande ljud. Inte något sådant där larvigt ljud från olycksaliga andar som drar kedjor omkring sig utan ett vagt och flyktigt rassel, ungefär som när någon krattar gruset. Jag hade inte tänkt på saken mer, hade förmodligen inte ens kommit ihåg ljudet om det inte var för i morse.
Att kratta grusrundeln är normalt en av mina uppgifter. Jag gör det varje lördag. Storebror gör det aldrig - i princip gör han ingenting annat än att pilla med sitt snus. I går hade vi som sagt var fokus på andra saker än godsets skötsel och pappa var inte hemma för att kontrollera hur jag höll efter gruset.
Men det var det där besynnerliga ljudet som jag hörde när jag somnade (på mattan i lilla salongen faktiskt) i går natt. I morse när jag vaknade tänkte jag inte på saken förrän Sebastian påpekade att det var onödigt att kratta gruset när pappa och mamma inte är hemma.
Gruset var krattat! I perfekt rundmönster var hela rundeln krattad och såvitt jag minns var det inte jag. Hade det varit jag hade resultatet förmodligen inte varit så perfekt. Det var då jag kom i håg ljudet från i går natt. Det vaga och rassliga ljudet var just ljudet av någon som krattade gruset.

Någon krattade gruset i rundeln i natt. Vem vet jag inte, varför vet jag inte heller men någon har gjort det och jag tycker inte om det. Spökar det? Nja, varför i allsin dar skulle ett spöke kratta gruset? Men någon gjorde det och det är obehagligt att inte veta vem det är.

Jag har en annan diger uppgift här på slottet, nämligen att hålla liv i den nyplanterade buxbomen. Vi planterade en ny häck i våras och efter den här torra sommaren har det varit mycket att vattna. Vem det än är som krattar gruset får han eller hon gärna ta sig an buxbomen också.

Det här är buxbom, bilden hämtad från annat håll:



http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle