Avundsjukan har blivit ideologi
Dammen börjar växa igen. Det har varit för varmt i sommar och för lite regn. Det är visserligen bra för
änderna men regnbågarna kommer snart att bli lite ledsna och det finns alltid en risk för vattenkvaliteten. Kräftorna behöver bra vattenkvalitet.
En av de som vi skjutsade hem i natt har koppling till kommunen. Han höll på och snackade om att vår park borde öppnas för allmänheten. Jag låtsades om som att jag inte hörde honom. Varför skulle den det. Varför skulle vi behöva släppa in en massa främmande människor på vår mark så att de kan skräpa ned, tjuvfiska och skrämma djuren.
Jag tror att han och de andra bara är avundsjuka. Samtidigt förstår jag inte varför de tillåter sig att vara det. Vår familj har bott här på XXX i åtta generationer. Vi är XXX. Det är vårt och ingen annans. Det har gått i arv från generation till generation och vår ätts blodlinje skär rakt genom tiden. Det här är vårt gods, vår park, vår damm, våra fiskevatten, vår jakt, våra marker och våra byggnader. Hade det inte varit det och hade inte vår ätt bevakat våra rättigheter genom århundradena så hade allting spritts för vinden och en massa rika uppkomlingar hade försökt göra konferensanläggning eller ålderdomshem av det här. Kanske hade någon sån där fackförening köpt in det för medlemmarnas pengar i officiellt syfte att ordna en kursgård men i dolt syfte för att pamparna skulle kunna bo ståndsmässigt och leka fina för andras pengar.
Men eftersom de inte har kunnat göra det, eftersom vår ätt sett till att hålla dem utanför godsets gränser så har de inte kunnat komma hit och spegla sig i glansen. Det gör dem avundsjuka och bittra. De verkar tycka att de ska ha lika stor rätt till vårt gods som vi har bara därför att de är avundsjuka.
Mina förfäder har inte slitit ont och expanderat godset bara för att framtida fackpampar, politiker och lata människor utan egna ambitioner ska kunna njuta dess frukter. Men i Sverige verkar det anses vara fullt tillräckligt skäl för att tycka så. Det räcker med att någon har det lite bättre så är det orättvist. Och är något orättvist så har man rätt att vara avundsjuk och då har man rätt...
Om de dessutom bara visste vilket jobb det är att hålla godset levande, vilka kostnader det är. Men det struntar de i. De ser bara den vackra ytan och det är den de vill åt. Jag hatar dem och deras larviga låtsasadliga namn. De har inget här att göra.
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
änderna men regnbågarna kommer snart att bli lite ledsna och det finns alltid en risk för vattenkvaliteten. Kräftorna behöver bra vattenkvalitet.
En av de som vi skjutsade hem i natt har koppling till kommunen. Han höll på och snackade om att vår park borde öppnas för allmänheten. Jag låtsades om som att jag inte hörde honom. Varför skulle den det. Varför skulle vi behöva släppa in en massa främmande människor på vår mark så att de kan skräpa ned, tjuvfiska och skrämma djuren.
Jag tror att han och de andra bara är avundsjuka. Samtidigt förstår jag inte varför de tillåter sig att vara det. Vår familj har bott här på XXX i åtta generationer. Vi är XXX. Det är vårt och ingen annans. Det har gått i arv från generation till generation och vår ätts blodlinje skär rakt genom tiden. Det här är vårt gods, vår park, vår damm, våra fiskevatten, vår jakt, våra marker och våra byggnader. Hade det inte varit det och hade inte vår ätt bevakat våra rättigheter genom århundradena så hade allting spritts för vinden och en massa rika uppkomlingar hade försökt göra konferensanläggning eller ålderdomshem av det här. Kanske hade någon sån där fackförening köpt in det för medlemmarnas pengar i officiellt syfte att ordna en kursgård men i dolt syfte för att pamparna skulle kunna bo ståndsmässigt och leka fina för andras pengar.
Men eftersom de inte har kunnat göra det, eftersom vår ätt sett till att hålla dem utanför godsets gränser så har de inte kunnat komma hit och spegla sig i glansen. Det gör dem avundsjuka och bittra. De verkar tycka att de ska ha lika stor rätt till vårt gods som vi har bara därför att de är avundsjuka.
Mina förfäder har inte slitit ont och expanderat godset bara för att framtida fackpampar, politiker och lata människor utan egna ambitioner ska kunna njuta dess frukter. Men i Sverige verkar det anses vara fullt tillräckligt skäl för att tycka så. Det räcker med att någon har det lite bättre så är det orättvist. Och är något orättvist så har man rätt att vara avundsjuk och då har man rätt...
Om de dessutom bara visste vilket jobb det är att hålla godset levande, vilka kostnader det är. Men det struntar de i. De ser bara den vackra ytan och det är den de vill åt. Jag hatar dem och deras larviga låtsasadliga namn. De har inget här att göra.
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/samh%E4lle
Kommentarer
Trackback
