Poker, pengar, poliser och präster
Det är lätt att säga vad man aldrig mer tänker göra, en helt annan sak att verkligen låta bli. Jag hatar detta spel, det är mer beroendeframkallande än vad Sebastians snus verkar vara.
Nu ligger jag back så våldsamt att läget är prekärt. Trädgårdstomtens hyra har försvunnit någonstans i cyberrymden och det är en vecka kvar tills räkningarna ska vara betalda. Sebastian drar in en hel del på sitt snus men jag har hånat honom så mycket för att han snusar att jag inte vill gå och berätta att jag spelat bort det på poker. Jag vill inte ge honom det nöjet. Eventuellt kan jag övertyga Gunnar om att betala förskott på nästa månads hyra.
Jag är desperat. Funderar på att börja köra glassbil. Det kan funka så länge närpolisen inte ser mig.
Han var förresten här i förrgår och köpte tio dosor av Sebastian. Eller snarare tio av mammas nipperaskar fyllda med snus. Mamma har samlat på nipperaskar hela sitt liv och nu, bara för att hon är borta på semester så snor han dem och sätter snuset i.
Men närpolisen - vi kan kalla honom Kjell - han köpte tio dosor eller nipperaskar för ett tusen kronor. Han hävdar att han hade fått beställningar på alla från halva norra Stockholms polisdistrikt.
Gunnar pratar mycket om pappa och vad han sagt och gjort. Det verkar som att Gunnar tror att pappa verkligen var religiös, typ en präst. Ingenting är mig mer främmande.
Ingenting är riktigt bra om sanningen ska fram. Jag funderar på att sälja stilleben som jag har hängande i mitt rum. Men det där med att sälja saker känns väldigt otrevligt. Det är nästan ångestframkallande. Det var så bra när man slapp göra det. Nu känns det i stället som att man tafsar på den långa historiska traditionen av ätten xxxxx på XXX slott och nyrika IT-nördar köper vårt bohag. Det är inte rätt. Det är inte så det ska gå till. Vi har alltid bott här.
Sebastian har börjat slå sina nattliga lovar runt byn igen. Jag träffade en av hans frillor idag. Det var inget vidare. Jag var på väg hem i bilen. Jag vet att jag inte borde köra bil utan körkort men det gjorde jag ändå. Och så såg jag henne. Vacker som en soldränkt glänta i oktober... Jag erbjöd henne skjuts och blev lite... larvig. Då frågade hon om jag inte var hans lillebror. Hon visste vem jag var! Fy fanken, vad genant det var.
"Hälsa Sebastian", sa hon när hon lämnade bilen med ett stort leende.
Det var kanske hånfullt, men det var definitivt ett vackert leende.
Kanske berodde det på att jag hade prästkläderna på mig. Prästkläderna ja, det är en egen historia som jag får ta någon gång.
Men nu är det pengar som gäller... Snart månadsskifte. Och händer det inget spektakulärt så blir det konkurs.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/poker
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/religion
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Nu ligger jag back så våldsamt att läget är prekärt. Trädgårdstomtens hyra har försvunnit någonstans i cyberrymden och det är en vecka kvar tills räkningarna ska vara betalda. Sebastian drar in en hel del på sitt snus men jag har hånat honom så mycket för att han snusar att jag inte vill gå och berätta att jag spelat bort det på poker. Jag vill inte ge honom det nöjet. Eventuellt kan jag övertyga Gunnar om att betala förskott på nästa månads hyra.
Jag är desperat. Funderar på att börja köra glassbil. Det kan funka så länge närpolisen inte ser mig.
Han var förresten här i förrgår och köpte tio dosor av Sebastian. Eller snarare tio av mammas nipperaskar fyllda med snus. Mamma har samlat på nipperaskar hela sitt liv och nu, bara för att hon är borta på semester så snor han dem och sätter snuset i.
Men närpolisen - vi kan kalla honom Kjell - han köpte tio dosor eller nipperaskar för ett tusen kronor. Han hävdar att han hade fått beställningar på alla från halva norra Stockholms polisdistrikt.
Gunnar pratar mycket om pappa och vad han sagt och gjort. Det verkar som att Gunnar tror att pappa verkligen var religiös, typ en präst. Ingenting är mig mer främmande.
Ingenting är riktigt bra om sanningen ska fram. Jag funderar på att sälja stilleben som jag har hängande i mitt rum. Men det där med att sälja saker känns väldigt otrevligt. Det är nästan ångestframkallande. Det var så bra när man slapp göra det. Nu känns det i stället som att man tafsar på den långa historiska traditionen av ätten xxxxx på XXX slott och nyrika IT-nördar köper vårt bohag. Det är inte rätt. Det är inte så det ska gå till. Vi har alltid bott här.
Sebastian har börjat slå sina nattliga lovar runt byn igen. Jag träffade en av hans frillor idag. Det var inget vidare. Jag var på väg hem i bilen. Jag vet att jag inte borde köra bil utan körkort men det gjorde jag ändå. Och så såg jag henne. Vacker som en soldränkt glänta i oktober... Jag erbjöd henne skjuts och blev lite... larvig. Då frågade hon om jag inte var hans lillebror. Hon visste vem jag var! Fy fanken, vad genant det var.
"Hälsa Sebastian", sa hon när hon lämnade bilen med ett stort leende.
Det var kanske hånfullt, men det var definitivt ett vackert leende.
Kanske berodde det på att jag hade prästkläderna på mig. Prästkläderna ja, det är en egen historia som jag får ta någon gång.
Men nu är det pengar som gäller... Snart månadsskifte. Och händer det inget spektakulärt så blir det konkurs.
http://bloggar.se/om/slott
http://bloggar.se/om/jakt
http://bloggar.se/om/snus
http://bloggar.se/om/poker
http://bloggar.se/om/pengar
http://bloggar.se/om/religion
http://intressant.se/intressant/
http://nyligen.se
Kommentarer
Trackback
