generation8

Nu har vi en glassbil som är fylld med olika sorters isglassar. Jag lånade Sebastians körkort när jag skrev på kontraktet. Han gillade inte det, visade det sig. Kanske för att det är vinter, kanske för att han inte tycker om glass. Men en glassbil har vi.

Vår trädgårdstomte som bor på vinden, som jag kallar Gunnar, gjorde någonting bissart igår.
Jag berättade som det var, att det saknas 25 000 kronor. Han lovade att ordna fram dem på stubinen.
"Ta 50 000 när du ändå är igång", sa Sebastian.
Mycket riktigt, Gunnar stack iväg och kom tillbaka efter bara 40 minuter med - om man ska vara nogräknad - 54 000 kronor. Han är en gåta den där Gunnar.

Sedan gick vi och jagade rådjur. Gunnar sprang runt i skogen och levde rövare. Och då menar jag verkligen sprang. Han drev ut en sextaggare mitt framför ögonen på mig. Han ska nog få vara med på middagen när den hängt klar. Han vill helst inte röra sig i salongerna, säger att han inte får det för pappa.
Det är ett problem. Å ena sidan vill jag säga att han inte behöver bry sig eftersom pappa är på semester. Å andra sidan kommer han ju snart hem. Vi vet inte när och det vore dumt att skrämma bort Gunnar på kuppen. Han jobbar bra och betalar bra.

Vi har fortfarande inte hört någonting från mamma och pappa sedan vykortet kom. Däremot har banken, snarare bankkamrern, börjat komma hit oftare och lägga sig. Han fiskar efter uppgifter och kommer med syrliga insnuationer om skulderna.