generation8

När pappa spelade poker var det aldrig på nätet. Det var alltid motspelare som han själv valde ut. Han hällde sprit i dem och förmodligen visste han att de var rätt odugliga spelare redan i nyktert tillstånd. Insatserna kunde bli ganska våldsamma och så gott som alltid gick pappa segrande ur striden. En gång vann han 14 hektar åker. Tyvärr var det av en släkting och sedan dess firar vi inga jular mer hos dem. Men pappa var nöjd.
Så var det för två år sedan när han bjöd på kräftfiske med mycket öl och snaps. När klockan var två på natten beordrade han upp sällskapet till biblioteket för en runda. Det slutade inte förrän åtta på morgonen och jag och Sebastian fick skjutsa hem tre trötta, fulla och tillintetgjorda rånoffer. En av dem var (och är fortfarande) polis. Jag minns pappas min väldigt tydligt när han förklarade att det var dags för mig att börja övningsköra. Polisen sa ingenting om det utan lät sig villigt skjutsas hem tillsammans med de andra. Jag fortsatte att köra bil med polisens goda minne. Jag behövde varken övningsskylt, tillstånd eller bisittare...
Men så för några veckor sedan fick polisen för sig att jag inte fick köra längre. Jag förstår fortfarande inte varför det plötsligt har blivit omöjligt. Klart är i alla fall att om pappa var hemma skulle han aldrig våga ta ton. Så verkar det vara med varenda jäkel runt vårt gods. Kommunenpampen, bankdirektören, polisen och ordföranden i villarättsföreningen - ja till och med prästen - har börjat komma besök och lägga sig i vad vi gör, vad vi inte gör, hur vi gör det vi gör.
Det är som om det uppstod ett maktvakuum när mamma och pappa åkte på semester och nu försöker omvärlden fylla det.
Vi har inte hört av mammaoch pappa sedan vykortet kom. Sebastian verkar vilja ge upp allting. Den stollen tror att de har åkt för gott. Men det inser väl vem som helst att man inte lämnar ett slott som gått i arv i sju generationer. Till en början var det svårt att övertyga Sebastian om att det inte spelade någon roll om de gav sig iväg, att det ändå var vår plikt som åttonde generation att ta över. Nu verkar han vara med på noterna. Även om jag hatar hans slabbiga och snuskiga snus så är det onekligen en bra intäktsskälla. Vi säljer en matta och en tavla i månaden och så lägger vi till det jämna flödet av pengar från snuset. Det räcker för att betala räkningarna. Däremot har vi varit tvungna att ställa in den planerade fasanjakten till England.
Sebastian verkar inte vara helt missnöjd med det. Han har hittat någon ny kvinna att besöka i byn om nätterna.
Sedan har vi vår nattlige gäst... vi har nu fått kläm på honom. han är identifierad och har flyttat in på slottet. Det är en märklig figur som tarvar en egen berättelse. Jag återkommer i ärendet.